Användning: Nankin är en bantamkycklingras som i första hand används som utställningshöns, även om hönorna är hyggliga värphöns som producerar små, läckra, gräddvita ägg. Rasen är mycket brödig och utmärker sig som surrogatkläckare.
Historia: Nankin är en naturligt liten hönsras som har sitt ursprung i Sydostasien, men som importerades till England före 1500-talet. Den har fått sitt namn efter den gamla inlandshamnen Nanking (numera Nanjing), som ligger vid Yangtzefloden i östra mitten av Kina. Rasen var utbredd i hela Europa på 1700-talet, särskilt i England, där Nankinhöns användes för att kläcka ägg från fasaner, vaktlar och rapphöns. I mitten av 1800-talet började dock rasen att minska.
Konformation: Nankinhanar väger endast 24 ounces och hönor väger 20 ounces. Hönsrasen är erkänd av American Bantam Association och finns i nyanser av Chestnut med svart svans och svart på vingarna. Det finns två Nankin-varianter som skiljer sig åt genom kamtypen: den ena har en stor, femspetsig kam och den andra en medelstor rosakam som slutar i en enda spik. Kammen hos varje Nankin-variant, särskilt den hos den storkammade varianten, är känslig för frostskador, vilket gör hönsrasen olämplig för nordliga klimat.
Särskilda överväganden/noter: Nankins är lugna, extremt vänliga kycklingar; vissa säger att de är de bästa av alla husdjur på gården. De mognar snabbt och är lätta att föda upp. De trivs bra i instängslade utrymmen och tenderar att inte vandra när de får gå fritt. Den lilla nankinhönan är listad som kritisk på American Livestock Breeds Conservancy’s Conservation Priority List.