Ja – en dag, kanske, efter många år, när jag inte längre är lika snygg som jag är nu. Skratta inte åt mig! Jag menar naturligtvis när Torvald inte längre är lika hängiven mig som han är nu, när min dans och min klädsel och mitt reciterande har gjort honom matt; då kan det vara bra att ha något i reserv… Vilket nonsens! Den tiden kommer aldrig att komma. Vad tycker du om min stora hemlighet, Christine? Tycker du fortfarande att jag inte är till någon nytta? Jag kan också berätta för dig att den här affären har orsakat mig en hel del bekymmer. Det har inte alls varit lätt för mig att uppfylla mina åtaganden punktligt. Jag kan berätta för er att det finns något som i affärsvärlden kallas kvartalsvis ränta och något annat som kallas delbetalning, och det är alltid så fruktansvärt svårt att hantera dem. Jag har varit tvungen att spara lite här och där, där jag kunnat, förstår ni. Jag har inte kunnat lägga undan mycket av mina hushållspengar, för Torvald måste ha ett bra bord. Jag kunde inte låta mina barn vara slarvigt klädda; jag har känt mig tvungen att använda allt han gav mig för dem, de söta små älsklingarna!
Henrik Ibsen. Ett dockhus. Project Gutenberg EBook ; besökt den 23 februari 2017; https://www.gutenberg.org/files/2542/2542-h/2542-h.htm