Syfte: Att jämföra standardiserat 2D ultraljud (US) med de nya ultraljudsteknikerna 3D/4D US och bildfusion (kombinerad realtidsvisning av B-läge och datortomografi) för rutinmässig mätning av aortadiametern vid uppföljning efter endovaskulär aortaaneurysmreparation (EVAR).
Metod och material: 300 mätningar utfördes på 20 patienter efter EVAR av en erfaren sonograf (3:e graden av det tyska ultraljudssällskapet (DEGUM)) med en högklassig ultraljudsmaskin och en konvex sond (1-5 MHz). Ett internt standardiserat skanningsprotokoll för aortaaneurysmdiametern i B-läge använde en så kallad ledande metod. Sammanfattningsvis användes fem olika US-metoder (2D, 3D frihand, 3D med magnetfältsspårning – Curefab™, 4D volymsvepning, bildfusion), var och en inklusive kontrastförstärkt ultraljud (CEUS), för att mäta den maximala diametern för aortaaneurysm. Standardiserad 2D-sonografi var den definierade referensstandarden för statistisk analys. CEUS användes för upptäckt av endoleckage.
Resultat: Teknisk framgång var 100 %. Vid förstärkt tvärgående avbildning var den genomsnittliga aortadiametern anteroposterior (AP) 4,0±1,3 cm för 2D US, 4,0±1,2 cm för 3D Curefab™ och 3,9±1,3 cm för 4D US och 4,0±1,2 för bildfusion. De genomsnittliga skillnaderna var under 1 mm (0,2-0,9 mm). När det gäller uppskattning av aneurysmets tillväxt fann man överensstämmelse mellan 2D, 3D och 4D US hos 19 av 20 patienter (95 %). Definitivt beslut kunde alltid fattas genom bildfusion. CEUS kombinerades med alla metoder och upptäckte två av de 20 patienterna (10 %) med ett endoleck av typ II. I ett fall förblev endoleaks matande artärer oklara med 2D CEUS men kunde tydligt lokaliseras med 3D CEUS och bildfusion.
Slutsats: Standardiserad 2D US möjliggör adekvat rutinuppföljning av maximal aortaaneurysmdiameter efter EVAR. Bildfusion möjliggör ett definitivt uttalande om aneurysmets tillväxt utan behov av ny datortomografi genom att kombinera den postoperativa datortomografin med B-läge i realtid i en dubbel bildvisning. 3D/4D CEUS och bildfusion kan förbättra endoleckkaraktäriseringen i utvalda fall men är inte obligatoriska för rutinmässig praxis.