Syed Abul Ala Maududi (25 september 1903-22 september 1979) var utan tvekan en av 1900-talets största islamiska lärda som påverkade miljontals muslimer över hela världen genom sina skrifter och sin religiöst-politiska aktivism.
Han var filosof, jurist, journalist och politiker. Hans många verk skrevs på urdu, men översattes sedan till engelska, arabiska, hindi, bengali, tamil, burmesiska och många andra språk.
Under hela sitt liv strävade han inte bara hårt efter att förvandla Pakistan till en sann islamisk välfärdsstat, utan arbetade också i nära samarbete med de världsomspännande muslimska rörelserna för att åstadkomma förbättringar i respektive land genom islams lysande principer. Oberoende historiker beskrev honom som en av 1900-talets mäktigaste islamiska ideologer, vars idéer och skrifter fortsatte att påverka ett stort antal islamiska rörelser i den muslimska världen.
Under hela sitt liv uppmanade han människor att följa Koranen och Sunnah och undvika mindre skillnader. För honom var sekterism det största onda som försvagade de muslimska samhällena och gjorde dem sårbara för fiendens planer. Han uppmanade Ummmah att stå enade för att omintetgöra konspirationerna mot islam.
Sekterism, menade han, var orsaken till alla problem som den muslimska världen stod inför och enighet var botemedlet för den svaghet som islam hade lidit av under århundradena. Det var kanske på grund av denna egenskap som Syed Maududi hade åtnjutit stor heder och respekt under sin livstid och efter sin död i hela den islamiska världen, inklusive Saudiarabien, Iran, Egypten, Malaysia och Indonesien.
Syed Maududi, Syed Qutb och Imam Hasan al-Banna var de ledande lärda under 1900-talet som utmanade kolonialmakterna och deras agenter. Deras anhängare ägnade senare sina liv åt att omvandla samhällen till en idealisk plats att leva på för mänskligheten. Syeds arbete var en fortsättning på de ansträngningar som Hazrat Shah Wali Ullah (R.A.), Hazrat Mujadid Alf Sani (R.A.), Shah Abdul Qadir Gilani (R.A.) och Hazrat Ali Hajveri (R.A.) gjorde.A) för att omvandla samhället till en idealisk plats att leva på för mänskligheten.
Syed Maududi föddes i Aurangabad (då i Hyderabad, nu i delstaten Maharashtra, i Indien) i en traditionell muslimsk familj med stark religiös inriktning. Hans far, Ahmad Hasan Maududi, var advokat och religiös lärd. Under flera år under Abul Ala’s barndom slutade hans far att praktisera juridik och ägnade sig åt religion. Syed fick huvudsakligen hemundervisning. Vid 15 års ålder tvingades han lämna skolan när hans far dog. Vid 17 års ålder blev han korrespondent och snart redaktör för Taj, en tidning i Jabalpur. År 1920 övertog han redaktörskapet för Muslim, som gavs ut av Jam’iyat-i ’Ulama, Indiens Ulema i Delhi. Tidningen stängdes 1923, men Syed Maududi blev snart redaktör för den prestigefyllda al-Jam’iyah. Medan han var journalist började han också skriva om islam. År 1928 lämnade Syed Maududi journalistiken och började arbeta som stipendiat. Han skrev en historia om Asafiyah-dynastin i Hyderabad och en annan historia om de seldjukiska turkarna. Viktigast är kanske att han skrev en liten bok, Toward Understanding Islam, (Risala al Dinyat) som verkligen inledde hans karriär som islamisk tänkare och religiös skribent.
För 1930 hade Syed Sahib publicerat Jihad fil Islam (Heligt krig i islam), en samling essäer.
1932 anslöt han sig till den hyderabadianska tidskriften Tarjuman al-Quran, och 1933 blev han redaktör. Han använde tidskriften som en plattform för att sprida islams budskap, och senare under 1930-talet vände han sig även till indisk politik.
Han uppmanade Indiens muslimer att erkänna islam som sin enda identitet och att bli bättre muslimer. År 1941 sammankallade Syed Maududi ett möte i Lahore för att grunda Jamaat-e-Islami med det enda syftet att sprida islams budskap och med tiden blev JI en mycket viktig kraft i Pakistans nationella politik.
Han arresterades 1953 på grund av sin aktiva roll för att förklara qadyanier som icke-muslimer. Han dömdes till döden, men senare ändrades dödsstraffet till livstids fängelse. Han frigavs efter några månader efter påtryckningar från allmänheten. År 1958 kom Pakistan under militärstyre och Jamaat-e-Islami förbjöds.
Han arresterades av Ayyub Khans regim 1964. I valet 1965 stödde han Fatimah Jinnahs presidentkandidatur mot Ayyub Khan. År 1972 avslutade han sin Tafheem-ul-Quran på urdu och samma år avgick han som Amir Jamaat på grund av växande hälsoproblem. Han fortsatte dock att skriva fram till slutet av 70-talet. Syed Sahib dog den 22 september 1979 i Buffalo, New York, dit han hade åkt för att besöka en son som var läkare och för att få medicinsk behandling för en långvarig njursjukdom. Han begravdes i Lahore.
I samband med Maulana Maududis 40:e dödsdag förnyar Jamaat-e-Islami sitt löfte att fortsätta sin kamp för att förvandla Pakistan till en islamisk välfärdsstat – en stat där människorna åtnjuter gratis utbildning och hälsovård och snabb rättskipning och tillbringar sina liv i enlighet med islams ljusa principer.
Författaren är Jamaat-e-Islami-chef och senator