(ab-dō′mĕn)
För att höra ljuduttalande av detta ämne, köp en prenumeration eller logga in. (ab′dŏ-mĕn)
För att höra ljuduttalande av detta ämne, köp en prenumeration eller logga in. Delen av bålen mellan bröstkorgen och bäckenet. Buken och bäckenet bildar buk- och bäckenhålan. Buken avgränsas överst av bröstmembranet och underst av bäckenbältet. Den anterolaterala bukväggen bildas av den platta bukmuskulaturen. I buken finns magsäcken, den nedre delen av matstrupen, tunn- och tjocktarmen, levern, gallblåsan och mjälten. Det parietala peritoneumet omgärdar bukhålan. Det viscerala peritoneumet omsluter organen i bukhålan. Njurarna, binjurarna, urinledarna, prostatan, sädesblåsorna och större kärlstrukturer (t.ex. bukaorta och vena cava inferior) ligger utanför bukhinnan (extraperitonealt); de som ligger bakåt är retroperitoneala.
abdominal (ab-dom′ĭ-năl)
Om du vill höra ljuduttalande av det här ämnet ska du köpa ett abonnemang eller logga in. , adj.
SEENDE: abdominella kvadranter för illus
INSPECTION
Visuell undersökning av buken görs bäst när patienten ligger på rygg med lätt böjda knän. Hos en frisk person är buken oval, med förhöjningar och fördjupningar som motsvarar bukmusklerna, naveln och, i viss mån, formerna på underliggande inälvor. I förhållande till bröststorleken är buken större hos barn än hos vuxna; den är mer rund och bredare nedåt hos män än hos kvinnor.
Sjukdom kan förändra bukens form. En allmän, symmetrisk förstoring kan bero på ascites; en partiell och oregelbunden förstoring kan bero på tumörer, hypertrofi av organ som lever eller mjälte eller på att tarmarna är utspända på grund av gaser. Retraktion av buken kan förekomma vid extrem avmagring och vid flera former av cerebral sjukdom.
Byggnadsväggarnas andningsrörelser och bröstkorgens rörelser är omvänt proportionella: när rörelserna hos den ena ökar, minskar rörelserna hos den andra. Således ökar bukrörelserna vid pleurit, lunginflammation och perikardit men minskar vid peritonit och buksmärta.
De ytliga bukvenerna är ibland synligt förstorade, vilket indikerar en obstruktion av blodflödet i antingen portalsystemet (som vid cirros) eller i vena cava inferior.
AUSKULTATION
Att lyssna på ljud som produceras i bukorganen ger användbar diagnostisk information. Frånvarande eller minskade tarmljud kan tyda på paralytisk ileus eller peritonit. Högt tonande ljud är förknippade med tarmobstruktion. Brusningar kan tyda på ateroskleros eller ett aortaaneurysm i buken. Under graviditet möjliggör auskultation identifiering och utvärdering av fostrets hjärtfrekvens och kärljud från placentan.
PERKUSSION
För att behandlaren ska få ut största möjliga mängd information bör patienten ligga på rygg med huvudet lätt upphöjt och knäna lätt böjda. Perkussion ska utföras systematiskt över bukens främre yta. En kombination av hörbar eller taktil känsla kommer att uppfattas av undersökaren beroende på de underliggande strukturerna (t.ex. gasformiga, utspända organ jämfört med fasta organ).
PALPATION
Bäckenet kan palperas med fingertopparna, hela handen eller båda händerna; trycket kan vara lätt eller tungt, kontinuerligt eller intermittent. Huvudet stöds för att slappna av i bukväggen. Ibland kan patienten undersökas i stående ställning, t.ex. kan palpation av ljumskbråck vara omöjlig i liggande ställning.
Palpation är till hjälp när det gäller att upptäcka storlek, konsistens och läge hos inälvorna, förekomsten av tumörer och svullnader och om tumörerna ändrar läge vid andning eller är rörliga. Det är nödvändigt att fastställa om det finns ömhet i någon del av bukhålan, om smärtan ökar eller lindras av fast tryck och om smärtan accentueras vid plötslig avlastning av fast tryck, dvs. reboundömhet.
En arteriell impuls, om en sådan finns, är systolisk och expansiv. Ibland kan man känna en spänning som åtföljer ett ljud. Ytan på en tumör är vanligtvis fast och slät men kan vara nodulär. Inflammatoriska massor är vanligtvis fasta och reproducerbart ömma. Blodutgjutning i vävnader, t.ex. hematom, kan ge upphov till en palpabel massa.