(ă-bor′shŏn)
För att höra ljuduttalande av detta ämne, köp en prenumeration eller logga in. Den spontana eller framkallade avbrytningen av en graviditet innan fostret når en livskraftig ålder. Den juridiska definitionen av livsduglighet (vanligtvis 20 till 24 veckors graviditet) skiljer sig från stat till stat. Vissa för tidigt födda nyfödda barn som är mindre än 24 veckors graviditet eller väger mindre än 500 g är livsdugliga. Symtom på spontan abort är bukkramper och vaginal blödning, ibland med passage av blodproppar eller vävnadsbitar.
ETIOLOGI
De vanligaste spontana orsakerna är felaktig utveckling av embryot till följd av kromosomala anomalier, avvikelser i placenta, endokrina störningar, akuta infektionssjukdomar, svåra trauman och chock. Andra orsaker är problem relaterade till livmodern, immunologiska faktorer och användning av vissa läkemedel.
Patientvård
Bedömningen omfattar övervakning av vitala tecken, vätskebalans samt abortstatus och abortförlopp. Historiska data måste inkludera graviditetens längd, Rh-status och tidpunkt för debut, typ och intensitet av abortsymptom. Karaktär och mängd av vaginal blödning noteras, och eventuell vävnad som passerat (embryonalt eller foster) bevaras för laboratorieundersökning. Patienten utvärderas med avseende på chock, sepsis och disseminerad intravaskulär koagulation.
En vårdpersonal stannar kvar hos patienten så mycket som möjligt för att hjälpa till att dämpa ångest, är medveten om patientens copingmekanismer och är uppmärksam på reaktioner som sorg, ilska, skuld, sorg, depression, lättnad eller lycka.
Om det är nödvändigt att göra en elektiv abort eller att kirurgiskt fullborda aborten förklaras förfarandet och de förväntade känslorna, och allmän perioperativ vård ges. Om patienten är Rh-negativ och Coombs-testet negativt (inte isoimmun), och om graviditeten översteg 8 veckors graviditet, administreras Rho(D) enligt föreskrift inom 72 timmar efter aborten. Förskrivna vätskor, oxytocics, antibiotika och transfusioner administreras vid behov.
Efter aborten instrueras patienten att rapportera överdriven blödning (blodproppar större än dimestorlek), smärta, inflammation eller feber och att undvika samlag, tamponganvändning, douching eller att placera något annat i slidan fram till efter en uppföljande undersökning.