Under 2015 lanserade Clean Water Action en ny kampanj för att reglera 1,2,3 TCP i Kaliforniens dricksvatten. Specifikt krävde vi en dricksvattenstandard, även kallad Maximum Contaminant Level eller MCL på 0,005 ppb, vilket var den lägsta nivån där kemikalien kunde upptäckas. Vi krävde också att Dow Chemical och Shell skulle hållas ansvariga för kostnaderna för vattenrening eftersom de orsakade föroreningarna i statens vattenförsörjning (se nedan). I december 2017 vann vi en stor seger när standarden blev lag. Dessutom har dussintals vattensystem framgångsrikt stämt de två megaföretagen för att få tillbaka behandlingskostnaderna, medan företagens försök att utmana standarden i domstol har misslyckats.
1,2,3-TCP: En tragedi som kunde ha undvikits
På 1940-talet började jordbruksavdelningarna inom Dow Chemical och Shell att sälja två markrökmedel under handelsnamnen D-D och Telone för att hjälpa lantbrukare att hantera odlingsskadliga nematoder. Eftersom bekämpningsmedel är avsedda att döda levande organismer är de till sin natur giftiga. En kemikalie i D-D och Telone var dock särskilt giftig för människor och var långlivad i miljön – 1,2,3-TCP eller triklorpropan (TCP).
Ironiskt nog var TCP inte den ingrediens som dödade nematoderna. Det var i stället en förorening som förekom vid tillverkningen av gasningsmedlen. Även om den lätt kunde avlägsnas innan produkterna släpptes ut på marknaden, valde Dow och Shell istället att låta den vara kvar och helt enkelt – och på ett bedrägligt sätt – registrera den som en aktiv ingrediens. Med andra ord hävdade de falskt att föroreningen var nödvändig för att deras produkter skulle vara effektiva. Detta trots att företagen redan hade vetenskapliga bevis för att kemikalien var farlig för människor.
TCP förbjöds från användning i jordrökmedel på 1990-talet. Vid denna tidpunkt hade D-D tagits bort från marknaden och Telone omformulerades. Men eftersom kemikalien inte binds till jorden eller bryts ner lätt i miljön hade mycket av den läckt ut i grundvattnet under årtiondena och förorenat dricksvattenbrunnar. Tusentals kalifornier drack och lagade mat med TCP bara för att två företag – som visste att den var både farlig och onödig i deras produkter – helt enkelt inte brydde sig om att ta bort den.
Vad är 1,2,3 -TCP?
1,2,3, TCP är ett exklusivt konstgjort klorerat kolväte som vanligen används som industriellt lösningsmedel, rengöringsmedel och avfettningsmedel, samt vid tillverkning av färgförtunningsmedel och lackborttagningsmedel. TCP används också vid tillverkningen av andra kemikalier, vilket är hur det blev en förorening i två vanligt förekommande jordrökmedel som används i Kalifornien för att bekämpa nematoder.
Efter att TCP-haltiga fumiganter användes i stor utsträckning i Kalifornien, särskilt i Kern, Tulare och Fresno Counties, blev kontaminering av dricksvattenbrunnar utbredd i dessa delar av delstaten.
Hälsopåverkan
År 1999 lades TCP till på listan över kemikalier som staten Kalifornien känner till som cancerframkallande. Exponering kan ske genom att dricka eller laga mat med TCP-kontaminerat vatten och genom att andas in dess ånga (t.ex. när man duschar eller diskar). Exponering kan också ske genom hudkontakt. Kontakt med mycket höga koncentrationer av TCP kan irritera eller bränna hud, näsa, ögon eller hals och kan orsaka sömnighet eller leverskador. I detta skede verkar det osannolikt att TCP koncentreras i livsmedel, t.ex. växter och fisk.
In 2009 antog Office of Environmental Health Hazard Assessment (kontoret för bedömning av miljö- och hälsorisker) ett folkhälsomål för TCP i dricksvatten på 0,0007 delar per miljard (ppb) – ett av de strängaste som någonsin fastställts i staten – på grund av studier som visar att det är extremt giftigt vid låga halter. Ett folkhälsomål är den nivå i vatten där inga betydande effekter på folkhälsan förväntas. Det är inte en standard som kan verkställas.
Hur stort är problemet?
Till och med 2013 rapporterades upptäckter av 1,2,3-TCP i två eller fler prover i 372 aktiva källor och reservkällor som tillhörde 92 vattensystem i 17 län. Med den nu gällande standarden måste offentliga vattensystem med halter av kemikalien som överstiger 5 ppb behandla vattnet. Tyvärr skyddar detta inte människor i de drabbade områdena som förlitar sig på privata brunnar som kan vara förorenade, även om delstatens justitieministerium undersöker möjliga rättsliga vägar för att se till att Dow och Shell ger ekonomisk hjälp till sådana samhällen.