Thirty Seconds To Mars:

Sommarläger i Charlotte, NC när Thirty Seconds to Mars stannar till med några vänner.

Foton av Luke Jamroz Photography

Med sommaren i full gång fortsätter Thirty Seconds To Mars sin turné genom Amerika (som också är titeln på deras senaste album) samtidigt som de tar med sig en stor lista av vänner. Vi träffade dem när de gjorde ett stopp i drottningstaden Charlotte, NC på PNC Music Pavilion.

I slutet av 2017 fick fansen sitt första smakprov på ett nytt album från Thirty Seconds to Mars med ”Walk On Water”, som skulle komma att bli en del av deras nya album med titeln AMERICA som släpptes i april 2018.

Detta markerade bandets första album på 5 år, och rätteligen så kom det parat med ett tillkännagivande att bandet skulle ge sig ut på vad som har fått titeln The Monolith Tour. Som om den rena spänningen av själva turnén inte fick dig att hoppa upp ur sätet, så skulle öppningsnumren som följde med säkert göra det. Under den första halvan av resan fick Jared och Shannon Leto sällskap av akter som Joywave, MisterWives, Walk The Moon och, i fallet med detta stopp, Sir Sly.

Det var Sir Sly, ett indierockband från Kalifornien, som öppnade dörren till en fantastisk kväll. Detta är ett band som består av tre medlemmar, men som har en vansinnig förmåga att rocka hårt och underhålla en publik på ett sätt som man inte hittar alltför ofta. Höjdpunkten i setet var finalen där keyboardisten och producenten Jason Suwito och trummisen Hayden Coplen använde sina loopingkrafter för att skapa en elektronisk hårdrocksblandning av sina instrument som trängde sig in i ett teknologiskt sound. Som en del av deras finalspelning av deras låt ”&Run” lånar sångaren Landon Jacobs ut sin sång och bekymmerslösa attityd för att bidra till att ge den solida rockmiljö som detta band eftersträvar, bland annat genom att trycka in mikrofonen i munnen under de sista stunderna av setet.

Följande var ett band från Rochester, NY vid namn Joywave. Detta var en akt som kom med gitarrriffs som hypnotiserade samtidigt som de drev publiken ytterligare in i en frenesi av skoj. Detta visas särskilt när spelarna på scenen rör sig runt med en sådan energi samtidigt som sångaren ger en känsla av komik med sina skämt, sin tafatta attityd och sina fysiska rörelser runt scenen. Vissa rörelser som till och med kändes påverkade av den store Freddie Mercury. Leendena var rikliga, särskilt när sångaren Daniel Armbruster munspelar de ljud som fyller några av deras ljud inklusive ”Tongues”.

Nästan var MisterWives, en akt som får publiken och upp på fötter med låtar som rör på kroppen. En känsla av jämlikhet och empowerment kommer när de fyller scenen och högtalarna med en föreställning som bara verkligen kan förstås live. Ledarsångerskan Mandy Lee stal showen när hon dansar runt samtidigt som hon felfri träffar varje ton. Från populära original som ”Reflections” till covers som The Cranberries ”Dreams” har de allt.

Faktum är att deras musik skapar en miljö som gör det väldigt svårt att inte dansa så varför kämpa mot lusten. Vid ett tillfälle innehåller showen låtar som ”Drummer Boy” som känns som om de är direkt från 80-talet och skulle passa perfekt till låtar som Whitney Houstons ”I Wanna Dance with Somebody”. Talangnivån på scenen spricker genom taket när bandets trumpetare samtidigt spelar keyboard och setet avslutas med att flera medlemmar av bandet spelar trummor på ett street style mode.

Den sista akten innan bröderna Leto intog scenen var Walk The Moon, vars entré på scenen inkluderade introt av Lion Kings ”Circle of Life” som omedelbart fyllde publiken med leende ansikten.

Under hela sin tid på scenen var det tydligt att denna grupp från Ohio inte lekte runt då vibrerande färger fyllde mörkret och vansinniga gitarrsolon och dansrörelser förvånade publiken.

Det fanns till och med stunder där det kändes som om ett pannband borde bäras för att absorbera svetten som producerades när denna grupp av fem satte dig genom ett träningspass som verkligen bara var en uppvärmning för vad som skulle komma senare under kvällen.

När musiken fortsatte hördes överallt hur entusiastisk publiken var över vad de upplevde och bevittnade framför sig. Med hits som ”Shut Up and Dance”, ”Different Colors” och ’”Kamikaze” behövs definitivt en flaska vatten eller en annan önskad dryck för att hålla dig hydrerad genom deras set medan du dansar runt.

(Luke Jamroz Photographys son var långt in i showen och hade äran att göra flaggor för bandet!)

Det var då dags för Thirty Second to Mars att visa Charlotte varför de har en sådan lojal skara fans. När husljusen slocknade hörs sedan ett lågt muller i hela paviljongen medan området förblir helt mörkt, endast upplyst av lamporna på telefonerna som är ute och spelar in video i väntan på starten av ett episkt framträdande.

När den mullrande basen fortsätter kommer en serie stora rektangulära LED-skärmar ner från himlen medan det enda som finns på scenen är en uppsättning trummor som fortfarande är omgiven av mörker. Efter ungefär två minuter har skärmarna befunnit sig i form av en låda som nästan rör vid scenen och som nu döljer de trummor som tidigare syntes. Några ögonblick passerar och mullret fortsätter att växa när ljudet av kraftiga trumslag nu börjar och fansen förstärker sina skrik. Sedan höjs långsamt den främre skärmen för att avslöja både Jared och Shannon Leto framför en annan skärm som fyller bakgrunden med färg och sedan börjar det hela när tonerna till :Up in the Air” skickar publiken i ett läge av hysterisk spänning.

Det som gör en Thirty Seconds to Mars-show till en show är den ledande ledningen av Jared Leto som kräver att man går ner lågt när han säger till annars blir man utskälld. Att veta att konserter ska vara en upplevelse är det som driver det här bandet, inte att bara titta på dem genom skärmen på din telefon.

Under låten ”This Is War” fick Charlottes egen Richie Gasier från det lokala bandet Jistu chansen att ansluta sig till bröderna och spela gitarr när publiken fick jättelika ballonger som flög runt folkmassan under de kommande låtarna.

Efter det kände Jared att scenen behövde mer folk och valde ut några fans att göra honom sällskap på scenen för att presentera sina värsta dansmoves. Innan han började låten krävde han att varenda ljus i huset skulle släckas och påminde publiken om att depressioner drabbar många människor och att man inte är ensam och nästa låt handlade om just det.

Med detta sagt och dansare på plats på scenen var det dags att börja ”Rescue Me” men inte innan några fler dansare lades till blandningen, bland annat Mandy Lee från MisterWives och Sir Sly i sin helhet.

Fortsättande av kvällen den instrumentala låten ”Pyres of Varanasi” ockuperade tomrummet av visuella bilder och närvaro av Letos när de förberedde sig för nästa låt. Jared Leto stod mitt på scenen ovanpå en av de stora rektangulära skärmarna som lagts platt och skapat en plattform för att lyftas högt över publiken.

Medans Jared steg upp i luften rullades Shannon och hans trumset under honom när de framförde ”Great Wide Open”. Som avslutning på låten lämnade Shannon trummorna och tog mikrofonen när han presenterade publiken för en avskalad akustisk låt med titeln ”Remedy”.

När kvällen närmade sig sitt slut var det nödvändigt att ge publiken en favoritlåt som den här kvällen tillägnades ett fan som var född i Charlotte vid namn Ashley. Låten här hette ”The Kill (Bury Me)” och satte oss alla i en tidsförskjutning som tog oss tillbaka till 2005.

För att avsluta kvällen behövde Jared sina galnaste och mest passionerade fans för att göra honom sällskap på scenen. Han bestämde vilka dessa människor var genom att leta efter dem som stod på andras axlar eller bar deras merch eller bara var helt extatiska över chansen att få vara där uppe med pojkarna. Detta inledde en av de galnaste scensvärmar som någonsin bevittnats när fansen i gropen fortsatte att klättra upp på scenen, och Jared fortsatte att välja ut fler och fler människor för att få uppleva sitt livs ögonblick.

När tiden gick var det vid ett tillfälle som att se en flock zombies krypa fram underifrån och vrida sig upp på scenen. När allt var sagt och gjort var nära trehundra personer där för att ansluta sig till Shannon och Jared när de förde publiken ”Closer to the Edge” genom att dra nytta av energin från den omgivande publiken innan de sa godnatt.

Monolith Touren löper till och med den 22 juli 2018 och den andra halvan kommer att innehålla öppningsakter som K. Flay, Welshly Arms och Walk The Moon. Se till att skaffa biljetter och bli en del av en kväll du sent kommer att glömma.

Se hela galleriet från kvällen här!