Olfaktions- (lukt) och kemestesekänslighet (irritation) utvärderades för 2-propanon (aceton) och 1-butanol hos acetonexponerade arbetare (AEW); N = 32) under en arbetsdag och oexponerade personer (microES; N = 32). Irritationskänsligheten bedömdes med hjälp av en metod som bygger på individers förmåga att lokalisera irriterande ämnen på kroppen. När en flyktig förening inhaleras i ena näsborren och luft i den andra, kan den stimulerade sidan bestämmas (lateraliseras) först när koncentrationen når en nivå som stimulerar trigeminusnerven (irritation); föreningar som enbart stimulerar luktsinnet kan inte lateraliseras. Intranasala lateraliseringströsklar ger ett objektivt mått på sensorisk irritation som framkallas av flyktiga föreningar. Testresultaten visade att varken lukt- eller lateraliseringströsklar för butanol skiljde sig åt mellan AEW och microES. Olfaktoriska tröskelvärden för aceton i AEW (855 ppm) var förhöjda jämfört med tröskelvärdena för microES (41 ppm), liksom lateraliseringströskelvärdena (36 669 ppm respektive 15 758 ppm). Inom AEW var nivån på yrkesmässig exponering inte korrelerad med tröskelvärdena. Andra åtgärder visade att microES använde fler beskrivningar av irritation än AEW vid försök där acetonkoncentrationen låg under lateraliseringströskeln. Detta är anmärkningsvärt eftersom microES fick lägre koncentrationer av aceton att utvärdera än AEW. Dessa resultat tyder på att exponering för aceton inducerar förändringar i acetonkänsligheten som är specifika för aceton. De acetonkoncentrationer som framkallade sensorisk irritation med hjälp av lateraliseringstekniken låg alla långt över gällande normer för yrkesexponering. Den aktuella studien visar att aceton är en svag sensorisk irritation och att sensorisk anpassning är en viktig faktor som påverkar dess totala irritation.