Fram till den europeiska bosättningen i Australien för 200 år sedan levde aboriginerna som nomadiska jägare och samlare över hela kontinenten under mycket varierande geografiska och klimatmässiga förhållanden. En framgångsrik överlevnad berodde på en omfattande kunskap om flora och fauna i deras territorium. Tillgängliga uppgifter tyder på att de var fysiskt vältränade och magra, och att de åt en varierad kost där animaliska livsmedel utgjorde en viktig del. Trots detta var kosten inte fettrik, eftersom kadaver av vilda djur har en mycket låg fetthalt under större delen av året och köttet är extremt magert. Man åt allt som fanns på ett djurkropp, inklusive de små fettdepåerna och organköttet (som var mycket uppskattat), benmärg, en del maginnehåll, peritonealvätska och blod. I den traditionella kosten åt man ett stort antal obearbetade vegetabiliska livsmedel: rötter, stärkelserika knölar, frön, frukter och nötter. De vegetabiliska livsmedlen var i allmänhet fiberrika och innehöll kolhydrater som smältes och absorberades långsamt. De traditionella metoderna för beredning av maten (vanligtvis bakad hel eller rå) säkerställde att näringsämnena bevarades maximalt. I allmänhet hade traditionella livsmedel låg energitäthet men hög täthet av vissa näringsämnen. Kostens låga energitäthet och arbetsintensiteten i samband med livsmedelsanskaffningen innebar en naturlig begränsning av energiintaget.(ABSTRAKT TRUNCERAD TILL 250 ORD)