Förra året läste Eva Bodenmüller om en stad i östra Tyskland som erbjöd människor att bo där gratis i en månad. Hon och hennes partner Carsten Borck, som är konstnär, visste att de snart skulle lämna sin bostad i Italien och såg inte fram emot att flytta tillbaka till sitt hemland Berlin.
”Jag tänkte: ”Varför inte Görlitz?””, säger Bodenmüller, som är frilansjournalist.
Görlitz, Tysklands östligaste stad, är en välbevarad pärla som har spelat rollen som en pittoresk mellaneuropeisk stad i Hollywoodfilmer från Grand Budapest Hotel till Inglourious Basterds och The Reader. Men den pastellfärgade gamla staden, som lockar 140 000 turister per år, döljer en mörkare verklighet.
Staden har Tysklands lägsta löner och en av landets högsta andel högerextrema väljare. Efter att Berlinmuren föll 1989 flydde östborna västerut i massor, vilket ledde till att Görlitz befolkning minskade med mer än 25 % till 54 000 invånare 2013.
Stadstjänstemännen bestämde sig för att de behövde göra något för att vända trenden och kom på idén om att erbjuda en kostnadsfri vistelse på en månad, utan några villkor.
Andra städer hade redan experimenterat med idén om att locka nya invånare genom att erbjuda att stå för deras boende. Detroit var den första storstaden att pröva detta och lanserade ett innovativt program där lovande unga yrkesverksamma betalades för att bo och arbeta i staden under ett år, och i dag används idén överallt, från den grekiska ön Antikythera till Candela, Italien, och Tulsa, Oklahoma, som erbjuder 10 000 dollar till digitala arbetare för att de ska flytta dit under ett år.
Andelen arbetstagare som bedriver sin verksamhet på distans ökar. Redan nu spenderar miljontals människor en stor del av sina vuxna liv med att hoppa från en plats till en annan, kanske inklusive ett enstaka arbetsturistbesök i Medellín eller Tokyo. Tjänstemännen bakom Görlitz’ program tänkte att det både skulle kunna locka till sig några av dessa nomadiska arbetare och ge dem chansen att lära sig några lektioner om hur man kan vända befolkningsminskningen.
”När vi ansökte trodde vi att projektet handlade om att övertyga människor att flytta till Görlitz”, säger Borck över borscht på en restaurang med utsikt över floden Neisse. ”Men nu har vi en känsla av att det inte spelar någon roll om vi stannar här efter dessa fyra veckor eller inte. Vi är bara laboratoriemöss för detta vetenskapliga experiment.”
Det Görlitz-baserade interdisciplinära centret för ekologisk och vitaliserande stadsomvandling (IZS), som övervakar Testing the City, som det federalt finansierade projektet kallas, fick in mer än 150 ansökningar. Två tredjedelar var från större städer, och flera kom från länder utanför Tyskland, bland annat från Ungern, Tjeckien, USA och Storbritannien.
De 54 individer och grupper som deltar är singlar, par och familjer i 20-60-årsåldern, bland annat digitala entreprenörer, en filmskapare, en modell, bildkonstnärer och musiker. Alla tilldelas en av tre lägenheter som underhålls av projektet och erbjuds fri användning av ett av tre arbetsutrymmen.
Tyvärr hoppas kommunen att några av dem kommer att flytta permanent till Görlitz, men den huvudsakliga avsikten är att ISZ ska använda deltagarnas intervjuer och frågeformulär som underlag för en nationell politik för stadsutveckling för att hjälpa till att blåsa nytt liv i Tysklands mindre städer. ”Vårt mål är att lära oss mer om vad människor behöver, och om de flyttar, vad deras motiv är”, säger Robert Knippschild, chef för IZS.
Görlitz är en fascinerande plats för att testa dessa teorier. Staden har omkring 7 000 lediga lägenheter och arbetslösheten är en tredjedel högre än det nationella genomsnittet. Detta är delvis orsaken till att Görlitz har tagit emot 1 200 flyktingar. Men undersökningar har visat att invandring är den mest angelägna frågan för invånarna i östra Tyskland, där extremhögern har fått fäste.
Görlitz har inte upplevt den typ av främlingsfientligt våld som har drabbat Chemnitz och Dresden, men har kallats ”vardagsrummet” för det nativistiska partiet Alternativ för Tyskland (AfD). I år vann AfD i Görlitz i Europaparlamentsvalet och delstatsvalet den 1 september med över 37 procent av rösterna och vann även den första omgången i borgmästarvalet, även om den kristdemokratiska unionskandidaten Octavian Ursu vann omvalet i juni.
Ursu anser att nyckeln till att skapa arbetstillfällen är ett mer välkomnande samhälle. ”Jag har sagt till folket att ni måste fundera på om ni vill ha en öppen stad, en europeisk stad eller en sluten stad”, säger han.
Detta är inte en avgjord fråga i Görlitz. En rapport om projektet från den tyska nyhetsbyrån Deutsche Welle i juli lockade till skarpa kommentarer på nätet. ”Incitamentet att locka hit dig är bara ett desperat försök av vår stad att bekämpa den krympande befolkningen”, sa YouTube-användaren Polter Geist. ”De hoppas att ert vänsteralternativa skräp ska tilltala ungdomarna.”
Under sin vistelse har Bodenmüller och Borck försökt engagera sig direkt i dessa frågor. Borck har genomfört en utställning av sina verk i galleriet Europa Haus, med affischer som ställer frågor till förbipasserande som ”Är jag välkommen här?” och ”Hur vet jag att du inte är nazist?”.
Paret sade att de tillbringade mycket tid med att prata med lokalbefolkningen och att de fann en stad av ytterligheter. ”På andra platser har man i allmänhet människor från olika grupper som pratar med varandra”, sade Bodenmüller, som har bott i Berlin, München och flera mindre städer. ”Men här finns det inget centrum – det finns bara två sidor.”
En annan projektdeltagare, Nikolas Kammerer, 34, fotograf från Leipzig, ser lokalbefolkningen som en av stadens främsta attraktioner. Han tyckte att det var uppfriskande att konstnärer och kreativa arbetare i Görlitz inte är ute efter att bli YouTube-stjärnor eller Instagram-influencers, utan istället är laserfokuserade på att producera och samarbeta. Han tillskriver sin månad i staden hans första framgångsrika uppdrag för den tyska nyhetsbyrån Die Zeit: en porträttserie av lokala väljare på valdagen. ”I Leipzig skulle jag förmodligen inte ha gjort det här”, säger han.
Med projektet ungefär halvvägs har fyra deltagare åtagit sig att flytta till Görlitz, däribland den tysk-finska poeten Mark Mallon och hans fru, den finska konstnären Venla Saalo. Paret bestämde sig för att lämna Berlin på grund av dess trafik, föroreningar och höga hyror och bosatte sig i Görlitz i april. ”Görlitz känns som en livlig stad med många unga människor, studenter, möjligheter, tomma ytor och å andra sidan lugn och avlägset läge”, säger de. ”Det är en bra kombination för kreativt arbete.”
Borck och Bodenmüller gillar de billiga hyrorna och den höga tätheten av ekologiska livsmedelsbutiker och vegetariska restauranger, men önskar att Görlitz hade bättre regionala transporter och mer öppenhjärtighet. De önskar också att de hade haft mer tid där.
”Det är väldigt intensivt att försöka träffa människor, lära sig staden och göra vårt arbete på bara fyra veckor”, säger Bodenmüller. ”Om vi kunde stanna här längre skulle vi kunna åka härifrån och komma tillbaka och få en bättre chans att förstå staden.”
Knippschilds tidiga slutsatser från pilotprojektet tyder på att kulturutbud och fritidsaktiviteter är avgörande för att attrahera nomadiska arbetstagare, liksom pålitliga reseförbindelser och bra bostäder.
”Människor tar projektet på allvar, funderar på vilken fas i livet de befinner sig i och vad de behöver när det gäller bostad och boende”, sa han om deltagarna. ”Detta ger oss en stor insikt om Görlitz styrkor och svagheter.”
Följ Guardian Cities på Twitter, Facebook och Instagram för att delta i diskussionen, ta del av våra bästa berättelser eller anmäla dig till vårt veckobrev
{{topLeft}}
{{{bottomLeft}}
{{topRight}}
{{bottomRight}}
{{/goalExceededMarkerPercentage}}
{{/ticker}}
{{heading}}
{{#paragraphs}}
{{.}}
{{/paragraphs}}}{{highlightedText}}
- Dela på Facebook
- Dela på Twitter
- Dela via e-post
- Dela på LinkedIn
- Dela på Pinterest
- Dela på WhatsApp
- Dela på Messenger
.