Detta är Tummelina Story för barn. Det var en gång en kvinna som bodde ensam i en avlägsen by. Hon var mycket ensam efter att hennes man hade dött. Hon ville alltid ha ett barn men tyvärr fick hon inget.
En dag gick hon till sin vän som var en god häxa. Hon gav henne ett kornkorn och sa åt henne att gå hem och plantera det. Kvinnan gjorde som hon blev tillsagd. Du kanske också vill läsa, Törnrosa novell.
Thumbelina berättelse Bildkälla @www.youtube.com
Nästföljande morgon hade en vacker växt vuxit ur fröet. Den hade en vacker blomma som såg ut som en tulpan. Kvinnan hade aldrig sett en sådan blomma och var fascinerad av dess skönhet. Hon kysste försiktigt ett av dess kronblad. När hon gjorde det öppnade sig blomman. I den fanns en vacker liten flicka som inte var större än kvinnans tumme. Kvinnan blev genast förälskad i henne och kallade henne Tummelisa.
Tummelisa tog bort kvinnans ensamhet. På dagen berättade hon historier för henne och pratade med henne. Ibland gjorde hon en båt åt Tummelina av ett tulpanblad som hon kunde ro i en tallrik full av vatten. På natten sov Tummelina i en säng av ett valnötsskal med en filt gjord av ett rosenblad.
En natt när hon sov kom en groda till hennes fönster och såg henne. Han tänkte för sig själv: ”Vilken vacker flicka! Hon kommer att bli en vacker brud för min son!” Så han tog Tummelina och hoppade iväg till sitt hem. När hans son såg sin blivande brud blev han mycket glad. ”Hon är vacker, pappa. Jag ska gifta mig med henne! Men innan dess vill jag bygga ett vackert hus åt henne”, sa sonen. ”Okej son, jag sätter henne på näckrosan i mitten av dammen tills dess. På så sätt kommer hon inte att kunna fly.” Och så satte grodan Tummelina mitt i dammen på ett näckrosblad. Läs också Pinocchio Story.
Tumbelina försökte fly från sitt nya hem. Men när hon inte kunde göra det bröt hon ihop och grät. Två älgörtskallar satt under samma blad och de hörde hennes gråt. De frågade henne om hennes problem och när hon berättade bestämde de sig för att hjälpa henne. De gnagde bort liljestjälken. Snart bröts den och flöt iväg med Tummelisa.
Just när Tummelisa trodde att hon var fri kom en skalbagge ner och tog henne till sitt hem. Han kallade på sina vänner för att presentera dem för sin vackra fånge. Men skalbaggens vänner sa till honom att hon var för annorlunda än dem och att hon inte hörde hemma hos dem. ”Jag håller med! Jag tror att jag borde låta henne gå”, tänkte skalbaggen. Och så släppte han henne i det långa gräset och blomman.
Thumbelina var mycket glad över att hon var fri från sina fångvaktare. Hon visste dock inte var hennes hem fanns. Hon tillbringade många dagar i gräset och mellan blommorna. Hon åt blommornas pollen och drack daggen från deras blad.
En dag när hon gick snubblade hon över ett litet hus av lera. Det hade en märklig rund ingång. Hon gick fram till det och knackade på dörren. En mus öppnade dörren: ”Hej, är det inte kallt ute för dig idag? Kom in, snälla du!” ”Tack så mycket”, sa Tummelina. När Tummelina väl hade installerat sig bekvämt i musens hus frågade han henne om vem hon var. Tummelina berättade hela sin historia för honom. ”Oroa dig inte! Du kan stanna här så länge du vill”, sa musen.
Så började Tummelina bo i sitt nyfunna hem. För att göra sig nyttig i huset skulle hon laga mat åt musen och berätta historier för honom. Efter några dagar sa musen att han hade bjudit in en gäst. ”Han är den rikaste musen i hela landet. Han är en mycket god vän till mig.” Läs också Röda Rödluvan novell.
Den kvällen kom musens vän över på middag. De pratade alla och hade det trevligt. Under middagen blev vännen förälskad i Tummelisa och förklarade att han skulle gifta sig med henne. Tummelina hade inget annat val än att gå med på det som hände. När vännen erbjöd sig att visa henne sitt hem gick hon med på att besöka hans hus. Och de tre gav sig iväg tillsammans.
På vägen kom de in i en tunnel. Där hittade de en skadad svala som låg på marken. Musens vän sparkade till den och sa ohövligt: ”Det var rätt åt henne! Vad gör hon i tunnlarna? Han borde ha stannat i luften.” Tummelina blev chockad över att se att någon kunde behandla en annan människa så här. Osynlig för mössen sprang hon därifrån.
När hon var säker på att mössen hade gått kom hon tillbaka och tog hand om svalan. Hon tog väl hand om henne tills hon var frisk att flyga igen. Det blev vår när svalan kunde flyga igen. Hon berättade för Tummelina: ”Jag måste gå till min familj och mina vänner. De har flugit iväg till en varmare plats. Jag kan inte stanna här. Följ med mig!” Men Tummelina hade fått nog av äventyr och ville inte åka någon annanstans. Och så flög svalan iväg. Läs också historien om Jack och bönstjälken.
För några månader sedan hade det gått några månader när musens kärleksfulla vän hittade Tummelisa igen. ”Åh, min älskade! Jag har letat efter dig överallt. Nu har jag hittat dig och måste gifta mig med dig.” Tummelina visste att det inte fanns någon utväg för henne. Så hon frågade honom om hon kunde tillbringa en sista dag ute i det fria innan hon var hänvisad till att leva resten av sitt liv under jorden med honom.
När hon strövade omkring på de öppna fälten en sista gång hörde hon en bekant röst. ”Kom, kom bort med mig där din ande alltid kommer att vara fri!” sa svalan. Tummelina såg sin gamla vän som hade återvänt till henne. Den här gången gick hon med på det och hoppade upp på svalans rygg och de gav sig iväg. De flög över land och vatten och gröna fält.
När de nådde blomsterlandet landade svalan Tummelina på ett vackert blomblad. ”Detta är blommornas rike. Och det där är deras kung”, berättade svalan. Tummelina såg en stilig, ung kung med vackra vingar. Han var omgiven av vackra blommor. Så fort hon såg honom visste hon att hon ville kalla denna plats för sitt hem. Hennes närvaro drog till sig kungens uppmärksamhet. Även han blev genast förälskad i henne. ”Vill du gifta dig med mig?” frågade kungen. ”Ja!” svarade Tummelina med ett stort leende.
När lyckan spred sig över hennes ansikte växte hon ett par vackra vingar och blev Blomsterdrottningen. Snart gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar. Du kanske också vill läsa, Sagan om Hans och Greta.
Här är en visuell skildring av ”Tummelina-berättelsen”. Se videoberättelsen nedan,