Det stora slaget vid Gettysburg, som utkämpades under tre dagar i juli 1863 på gatorna och runt om på landsbygden i den lilla staden i Pennsylvania, var vändpunkten i inbördeskriget. Kongressen beslutade att göra en nationell kyrkogård av slagfältet där så många tappra män hade fallit. President Lincoln kom från Washington för att inviga kyrkogården. Hans invigningstal den 19 november 1863, kort som det är, är ett av de mest vältaliga uttalanden om den demokratiska tron som någonsin gjorts.
Få dokument i den amerikanska demokratins framväxt är så välkända eller älskade som den prosadikt som Abraham Lincoln höll vid invigningen av den militära kyrkogården i Gettysburg, Pennsylvania.
I juni 1863 rörde sig konfedererade styrkor under Robert E. Lee norrut i ett försök att vinna en dramatisk seger som skulle vända Sydstaternas nedåtgående öde. Den 1-3 juli kämpade Lees styrkor mot unionsarmén under ledning av George C. Meade, och innan striderna tog slut hade de båda sidorna lidit mer än 45 000 förluster. Lee, som hade förlorat mer än en tredjedel av sina män, drog sig tillbaka, och slaget vid Gettysburg anses vara en vändpunkt i det amerikanska inbördeskriget.
Invigningen av slagfältet och kyrkogården gav alltså Lincoln en möjlighet till ett stort tal, men han gjorde många av sina anhängare besvikna när han höll detta korta tal. Faktum är att många av åskådarna inte ens visste att presidenten hade börjat tala när han slutade. Men i detta tal lyckades Lincoln, som den store talaren Edward Everett (huvudtalaren vid invigningen) förstod, att kombinera alla delar av slaget och invigningen till en enhetlig helhet.
Dessa män kämpade, och dog, för unionen. Nu var deras arbete gjort, de hade gjort den högsta uppoffringen och det var upp till de levande att fortsätta uppgiften. Men Lincolns retorik, vilket senare generationer upptäckte, gjorde mycket mer än att minnas de döda; den förändrade betydelsen av konstitutionen för dem som fortfarande levde. Lincoln läste in ett löfte om jämlikhet i konstitutionen, ”påståendet att alla människor är skapade lika”. Detta hade naturligtvis varit en av förutsättningarna i självständighetsförklaringen, men alla förstod att författarna till det dokumentet inte hade haft för avsikt att inkludera slavar och andra ”underlägsna” folk i sin definition. Nu hade landet utkämpat ett stort krig för att testa den uppfattningen, och livet för de män som dog i Gettysburg kunde bara helgas på ett sätt – om nationen äntligen levde upp till påståendet att alla dess människor, oavsett ras, faktiskt var lika. Denna idé är fortfarande en viktig del av det amerikanska demokratiska tänkandet.
För vidare läsning: James M. McPherson, Abraham Lincoln and the Second American Revolution (1991); Philip B. Kunhardt, A New Birth of Freedom: Lincoln at Gettysburg (1983).
GETTYSBURG ADRESS (1863)
För fyrahundra och sju år sedan födde våra fäder på den här kontinenten en ny nation, som var skapad i frihet och som var hängiven propositionen att alla människor är skapade lika.
Nu är vi engagerade i ett stort inbördeskrig, där vi prövar om den nationen, eller någon annan nation som är så skapad och så hängiven, kan bestå länge. Vi möts på ett stort slagfält i detta krig. Vi har kommit för att inviga en del av det fältet, som en sista viloplats för dem som här gav sina liv för att nationen skulle kunna leva. Det är helt och hållet passande och lämpligt att vi gör detta.
Men i en större mening kan vi inte inviga – vi kan inte inviga – vi kan inte helga – denna mark. De modiga män, levande och döda, som kämpade här, har invigt den, långt över vår fattiga makt att lägga till eller avlägsna något. Världen kommer inte att lägga märke till eller länge minnas vad vi säger här, men den kan aldrig glömma vad de gjorde här. Det är snarare upp till oss levande att ägna oss åt det oavslutade arbete som de som kämpade här hittills så ädelt har drivit fram. Det är snarare för oss att här ägna oss åt den stora uppgift som ligger framför oss – att vi från dessa ärade döda hämtar ökad hängivenhet till den sak för vilken de gav det sista fulla måttet av hängivenhet – att vi här är fast beslutna att dessa döda inte ska ha dött förgäves – att denna nation, under Gud, ska få en ny födelse av frihet – och att folkets regering, av folket, för folket, inte ska försvinna från jorden.