Ultraljud i buken

Ultraljud i buken kan användas för att diagnostisera avvikelser i olika inre organ, t.ex. njurar, lever, gallblåsa, bukspottkörtel, mjälte och bukaorta. Om dopplerultraljud läggs till kan även blodflödet i blodkärlen utvärderas (t.ex. för att leta efter stenos i njurartären). Det används vanligen för att undersöka livmodern och fostret under graviditet; detta kallas obstetrisk ultraljud.

Abdominellt ultraljud används vanligen vid buksmärtor eller akut buk (plötsligt och/eller allvarligt buksmärtsyndrom där ett kirurgiskt ingrepp kan vara nödvändigt), där det kan diagnostisera blindtarmsinflammation eller kolecystit.

Ultraljud kan också användas vid misstanke om förstoring av ett eller flera organ, t.ex. vid screening för bukaortaaneurysm, utredning av splenomegali eller urinretention.

Ultraljud kan användas för ytterligare anatomisk information för patienter med onormal njurfunktion eller pankreasenzymer (pankreasamylas och pankreaslipas).

Standardmätning av bukaorta.

Den kan användas på bukaorta för att upptäcka eller utesluta bukaortaaneurysm. För detta ändamål är standardmåttet på aorta för bukaortaaneurysm mellan aortaväggens yttre marginaler.

I fall av infektiös mononukleos är splenomegali ett vanligt symtom, och vårdgivare kan överväga att använda abdominell ultraljudsundersökning för att få en inblick i en persons tillstånd. Eftersom mjältstorleken varierar kraftigt är ultraljud dock inte en giltig teknik för att bedöma mjältförstoring och bör inte användas under typiska omständigheter eller för att fatta rutinbeslut om lämplighet för idrottsutövning.

Upptäckt av stenarRedigera

Ultraljudsavbildning är användbar för att upptäcka stenar, t.ex. njur- eller gallstenar, eftersom de skapar en tydligt synlig ultraljudsskugga bakom stenen.

Ultrasonografi kan användas för att vägleda ingrepp som till exempel behandling av njursten med extrakorporeal stötvågslitotripsy, nålbiopsier eller paracentes (nåldränering av fri vätska inne i bukhålan).

LevernRedigera

Ultraljudsundersökning av levern med några standardmätningar.

Hos patienter med störda leverfunktionstester kan ultraljudet visa ökad leverstorlek (hepatomegali), ökad reflektivitet (vilket till exempel kan tyda på kolestas), sjukdomar i gallblåsan eller gallgångarna eller en tumör i levern.

Ultraljudsundersökningar av levertumörer innefattar två steg: upptäckt och karakterisering. Tumördetektering baseras på metodens prestanda och bör inkludera morfometrisk information (tre axeldimensioner, volym) och topografisk information (antal, plats med angivande av leversegment och lober/lobbar). Specificeringen av dessa uppgifter är viktig för klassificering av levertumörer och prognos. Karakterisering av tumörer är en komplex process som bygger på en summa av kriterier som leder till en definition av tumörens karaktär. Ofta är andra diagnostiska förfaranden, särskilt interventionella sådana, inte längre nödvändiga. Karakterisering av tumören med hjälp av ultraljudsmetoden kommer att baseras på följande faktorer: konsistens (fast, flytande, blandad), ekogenicitet, strukturens utseende (homogent eller heterogent), avgränsning från intilliggande leverparenkym (kapselformigt, oprecist), elasticitet, posteriora akustiska förstärkningseffekter, förhållandet till angränsande organ eller strukturer (förskjutning, invasion), kärlsystemet (förekomst och egenskaper vid dopplerultraljud och kontrastförstärkt ultraljud (CEUS)).

Ultrasonografi av njurarRedigera

Ultraljudsundersökning av en njure (höger sida).

Ultraljud av njurarna är viktigt vid diagnos och behandling av njurrelaterade sjukdomar. Njurarna är lätta att undersöka och de flesta patologiska förändringar i njurarna kan urskiljas med ultraljud.