Men även om det uppgivna kontot erkänns som en grund för talan i sig kan invändningar som bedrägeri eller misstag fortfarande göras gällande mot det ”uppgivna kontot”, precis som i samband med alla uppgörelser mellan parter i komplexa transaktioner. I situationer där inget konto har bevisats som angivet, eller där förekomsten av en överenskommelse mellan parterna om att ett visst belopp är korrekt i praktiken förnekas, bevaras alla invändningar eller motkrav som kan finnas med avseende på den underliggande transaktionen, och kan därför fortfarande bestridas.
Både den grundläggande överenskommelsen och redovisningen av kontot måste bevisas. ”Regeln om att en redovisning som gjorts och inte invänts inom en rimlig tid ska betraktas som korrekt förutsätter att det fanns en ursprunglig skuld, men det kan inte finnas något ansvar för en redovisad räkning om det i själva verket inte finns något ansvar, och blotta framläggandet av en fordran, även om den inte invänts, kan inte i sig självt skapa ett ansvar. . . . Med andra ord kan ett angivet konto inte skapa ett ursprungligt ansvar om det inte finns något; det är bara ett slutgiltigt fastställande av beloppet för en befintlig skuld.”
Signifikanta tvister uppstår i frågor som rör ”angivet konto” när professionella juridiska eller medicinska tjänster är inblandade, och mottagaren av tjänsterna råkar inte göra skriftliga invändningar mot fakturor som påstås ha skickats och mottagits. Enligt både lag och etiska regler ska de professionella tjänsterna vara ”rimliga och nödvändiga”, men dessa professionella fordringsägare hävdar ofta att om de inte motsätter sig detta innebär det att de godkänner det belopp som fakturerats. Särskilt när rättsliga eller medicinska relationer pågår eller kan komma att pågå, kan argumentet att tystnad utgör ett samtycke till vad som annars skulle kunna vara en överdebitering bli hett ifrågasatt av parterna. Åtminstone när det gäller advokatarvoden finns det omfattande tvister om vad som är rimligt och nödvändigt med tanke på de professionella tjänster som utförts i ett visst sammanhang, och räkenskaperna ”anges” sällan i ärenden som rör professionella tjänster om det inte finns fakta, t.ex. när den påstådda gäldenären har betalat utan invändningar, eller ett slutgiltigt och oöverklagat domstolsbeslut om betalning av dessa professionella arvoden.