Tack vare 150 år av fiktionalisering i små romaner, Hollywoodfilmer och tv-serier är den heliga tid och plats i den amerikanska historien som kallas den gamla västern lika mycket ett påhitt i den nationella fantasin som den var en historisk verklighet. Den är faktiskt en så djup källa till myter och legender att folk fortfarande hittar på historier om den gamla västern i dag på den modernaste av alla felinformationskällor, Internet.
Tänk på ursprunget till uttrycket ”en shot whiskey”. År 2016 populariserade en meme i sociala medier som delades via Facebook en sedan länge etablerad folklig etymologi som hävdar att uttrycket har sitt ursprung i salooner vid gränsen där cowboys bytte kulor mot drinkar:
Och även om memet är av nyare datum, så har Internet-notiser om detta påstådda historiska faktum åtminstone daterats till 2003. Vi kunde dock inte spåra det längre tillbaka än så och kunde inte heller hitta något trovärdigt stöd för det allmänna påståendet att det var vanligt att använda ammunition som ett substitut för hårdvaluta på drinkställen i gränstrakterna.
Svar priset för en enda .45 sexkaliberpatron likvärdigt med priset för en shot whiskey i den gamla västern, som det påstås? Det verkar inte så. I 1891 års upplaga av Chicagos järnhandlare Hibbard, Spencer, Bartlett & Co.’s General Catalog anges Smith & Wesson .45-patroner till ett pris av 25 dollar per tusen, eller 2-1/2 cent per patron. När det gäller priset på en whiskey har vi använt oss av Kelly J. Dixons bok Boomtown Saloons från 2005: Archaeology and History in Virginia City, där det konstateras att den genomsnittliga kostnaden för ett mått av vilken dryck som helst var cirka två bitar, eller 25 cent (även om kostnaden senare sjönk när konkurrensen ökade när fler amerikaner flyttade västerut). Om vi använder dessa siffror som baspriser skulle en shot whiskey ha kostat motsvarande 10 patroner. Även om man tar hänsyn till prisvariationer beroende på tid och plats verkar det mycket tveksamt om det någonsin fanns en en-till-en-korrespondens mellan priset på en patron och priset på en drink i den gamla västern.
Vi undersökte också etymologin för substantivet shot, som har en lång och intressant historia samt många nyanser av betydelse. Det härstammar från det gamla engelska verbet scēotan (senare scot), som betyder ”skjuta” eller ”släppa lös en projektil”.
Den tidigaste kända användningen av ”shot” i betydelsen ”ett mått sprit” dök upp i pastor Oliver Heywoods (1630-1702) självbiografi, där vi finner frasen ”deras fåfänga sätt att dricka shots”. Tyvärr för teorin om att man byter patroner mot shots är det så att bruket föregår den gamla västerns tidsperiod (som enligt konventionen var ungefär 1850-1900) med ungefär 150 år.
Interessant nog var termen ”shot” också en gång i tiden synonymt med ”en avgift som ska betalas” (och, i en mer specifik användning, ”en räkning eller ens andel av den, särskilt i en pub eller bar”), enligt Oxford English Dictionary. Återigen är dessa betydelser dock äldre än Old West-eran, och i detta fall går de hela vägen tillbaka till 1400-talets England, hundratals år innan salooner och cowpokes var vanliga i USA:s västra gräns.
Trots att de har samma ursprung är det oklart exakt hur dessa tre olika betydelser av ordet kom att förknippas med varandra. En teori som framförts på webbplatsen Etymology Online föreslår att uttrycket ”throw down” (som i ”throw down one’s money”) kan koppla ihop dem:
Med betydelsen ”avlossning av en båge, missil” kommer också från det besläktade fornnordiska ordet gesceot. Utvidgades till andra projektiler i medelengelska och till sporter (hockey, basket etc.) 1868. En annan ursprunglig betydelse, ”betalning” (kanske bokstavligen ”pengar som kastas ner”) finns bevarad i scot-free. ”Throwing down” kan också ha lett till betydelsen ”a drink”, först belagd 1670-talet, den mer exakta betydelsen ”small drink of straight liquor” 1928 (shot glass 1955).