Tal är en fantastiskt komplex färdighet, och barn behöver mycket övning för att lära sig hur de ska göra det. Som med alla motoriska färdigheter gör barn massor av misstag när de lär sig att tala tydligt.
I engelskan hör vi flera vanliga felmönster i barns tal när de växer upp. Här är 10 vanliga typer av felmönster och den ungefärliga åldern då vi förväntar oss att de ska vara ”fixerade” (borta) hos barn med typisk utveckling:
- Lala vill ha lellow kuk. (Lara vill ha den gula lastbilen.)
- Taitai behöver wawa. (Tigern behöver vatten.)
- I fount a pek for the bram. (Jag hittade en peg för barnvagnen.)
- Gi me my du ma ba. (Ge mig min ankematta tillbaka.)
- Sorn tan’t find any eds to teep. (Sean kan inte hitta några ägg att behålla.)
- Da ban crac into dit debra. (Skåpbilen kraschade in i den här zebran.)
- Efant behöver en brela. (Elefanten behöver ett paraply.)
- Det finns en ’cary ’pider i mitt rum! (Det finns en läskig spindel i mitt rum!)
- Jag bröt min tvätt på fridsdörren. (Jag bröt min klocka på kylskåpsdörren.)
- The wabbit woves wed wibbons. (Kaninen älskar röda band.)
- Övriga överväganden
- Hej där, jag är David Kinnane.
Lala vill ha lellow kuk. (Lara vill ha den gula lastbilen.)
Det ligger i människans natur att göra så lite arbete som möjligt, och våra tungor, läppar och andra ”artikulatorer” kan vara lika lata som resten av oss! Ofta påverkar ett ljud i ett ord ett eller flera andra ljud i ordet. Detta kallas assimilering (eller konsonantharmoni). Ibland kommer det första ljudet i ett ord att förändra senare ljud, t.ex. om barnet sa ”beb” för ”säng”. Detta kallas progressiv assimilering. Andra gånger påverkar senare ljud i ett ord tidigare ljud, t.ex. om ett barn säger ”lellow” för ”gul”. Detta kallas regressiv assimilering.
När du ska överväga att söka hjälp: Om assimilering fortfarande är ett inslag i ditt barns tal vid 2½-3 års ålder.
Taitai behöver wawa. (Tigern behöver vatten.)
När barn upprepar en stavelse två gånger, i stället för att uttala ordets båda stavelser, kan de låta lite som bebisar som babblar (t.ex. mama, dada). När vi hör det hos 3-5-åringar kallar vi detta felmönster för reduplikation. Det sker nästan alltid när barnet upprepar den betonade stavelsen två gånger, på bekostnad av den svaga stavelsen, t.ex. som i tiger och vatten ovan.
När du ska överväga att söka hjälp: Om ditt barn är 2½-3 år eller äldre och reduplicerar stavelser mer än ibland.
I fount a pek for the bram. (Jag hittade en peg för barnvagnen.)
Satsen ovan är helt meningslös. Men den gör det möjligt för mig att illustrera voicingfel. På engelska producerar vi vissa av våra ljud med stämbanden isär. Dessa kallas för stämlösa ljud, vilket inkluderar ljud som p, t, k, s och sh. För andra ljud för vi samman våra stämband för att ”aktivera” våra röster. Dessa kallas stämda ljud och omfattar b, d, g, z och n. Det krävs mycket kontroll för att sätta på och stänga av rösten under talet, och det är inte ovanligt att vissa barn gör fel som att de inte sätter på rösten när de borde (t.ex. pek i stället för peg) eller att de inte uttalar ljud när de inte ska göra det (t.ex. bram i stället för pram).
Ålder då du bör du överväga terapi: 3 år (eller yngre om ditt barn blir retat för det).
Gi me my du ma ba. (Ge mig min ankematta tillbaka.)
Unga barn utelämnar ofta de sista konsonanterna i sina ord. Detta kallas (passande nog) för slutlig konsonantutplåning. Det kan ha stor betydelse för hur lätt ditt barn är för andra att förstå – skulle du kunna förstå exempelmeningen ovan utan översättningen?
När du ska överväga att söka hjälp: Om ditt barn regelbundet utelämnar slutkonsonanter i ord vid en ålder av 3 år, 3 månader.
Sorn tan’t find any eds to teep. (Sean kan inte hitta några ägg att behålla.)
Den här typen av fel kallas fronting. Det uppstår när ljud som normalt produceras med tungan placerad längst bak i munnen (t.ex. k, g och sh) istället produceras med tungan placerad längst fram i munnen (t.ex. som t, d och s).
Ålder då du bör du överväga terapi: 3½-4 år (eller yngre om ditt barn har svårt för andra att förstå eller om det blir retat för det).
Da ban crac into dit debra. (Skåpbilen kraschade in i den här zebran.)
Denna kusliga mening illustrerar stopp. På engelska kan många språkljud sträckas ut och hållas oavbrutet tills man tappar andan. Ljud som s, z, f, v och th, är bra exempel. Andra språkljud kan inte hållas kontinuerligt, t.ex. p, b, t, d, k och g, som alla är exempel på ”plosives”. Det är vanligt att små barn ersätter kontinuerliga ljud med plosiva ljud. Vi kallar detta för ”stoppande” eftersom barnen ”stoppar” ljuden, t.ex. förvandlar ”this” med sitt fina kontinuerliga ”th”- och ”s”-ljud till ”dit”.
I vilken ålder du bör överväga terapi:
- 3 år för ”f” eller ”s” (eller yngre om ditt barn retas för det);
- 3½ år för ”v” eller ”z” (eller yngre om ditt barn retas för det);
- 4½ år för ”sh”, ”j” eller ”ch” (eller yngre om ditt barn retas för det), och
- 5-7 år för ”th” (som i ”thin”) och ”th” (som i ”the”) (eller yngre om ditt barn retas för det).
Efant behöver en brela. (Elefanten behöver ett paraply.)
När vi talar betonar vi inte alla stavelser lika mycket. Till exempel i ordet ”telefon” lägger vi vanligtvis betoning på ”te” och ”telefon” och lämnar stavelsen ”le” i mitten obetonad och svag. I ”paraply” betonar vi ”bre” och lämnar ”um” obetonad och svag. Jag ska bespara dig en föreläsning om trochaiska och iambiska stressmönster i engelskan. Varför jag nämner stressmönster är att det är vanligt att små barn utelämnar svaga stavelser. Vi kallar detta för weak syllable deletion.
Ålder då du bör du överväga terapi: 4 år (eller yngre om ditt barn blir retat för det).
Det finns en ’cary ’pider i mitt rum! (Det finns en läskig spindel i mitt rum!)
Många ord på engelska innehåller kombinationer eller ”kluster” av konsonanter, t.ex. squawk, crab eller flower. Det är vanligt att små barn utelämnar en eller flera av konsonanterna i ett kluster (så kallad klusterreducering), och det finns några smarta tumregler som talpedagoger använder för att hjälpa oss att förutsäga vilka det är.
Ålder då du bör du överväga terapi: 4-5 år (eller yngre om ditt barn har svårt för andra att förstå eller om det blir retat för det).
Jag bröt min tvätt på fridsdörren. (Jag bröt min klocka på kylskåpsdörren.)
Detta har ett fint namn – deaffricering. Låt mig förklara: På engelska består ”ch” och ”j” faktiskt av två ljud vardera. Ch = t + sh. J = d + zh (som i measure eller vision). Affrikat kommer till oss via tyskan från samma latinska rot som friktion, vilket betyder ”gnugga ihop”. Eftersom de bildas genom att man gnider ihop två ljud kallas ch och j för affrikater. Det är vanligt att barn släpper ett av de två ljuden (dvs. avaffrikaterar dem), t.ex. ”t” i watch.
Ålder då du bör du överväga terapi: 5 år (eller yngre om ditt barn blir retat för det).
The wabbit woves wed wibbons. (Kaninen älskar röda band.)
Vi kallar detta felmönster för glidning. Det är vanligast med r och l. Tvååringar som glider får ofta beröm för sin sötma. Glidning är inte så bedårande när man är sju år.
Ålder då du bör du överväga terapi: 5-6 år (eller yngre om ditt barn retas för det).
Övriga överväganden
I verkligheten gör små barn – särskilt två- och treåringar – ofta många av dessa fel i samma mening, t.ex. ”dec a tjäry fwigt’n pider in my woo”. Detta kan göra det mycket svårt för vuxna som inte känner barnet väl att förstå vad det försöker kommunicera.
De ovan föreslagna åldrarna för att överväga att söka hjälp är naturligtvis bara vägledande. Du är expert på ditt barn och du bör alltid känna dig fri att diskutera ditt barns talutveckling med en talpedagog.
Som en allmän regel, om:
- Ditt barns tal är märkbart mindre utvecklat eller lätt att förstå än hans eller hennes jämnåriga kamraters tal;
- Ditt barn visar tecken på ångest eller frustration över sitt tal;
- Ditt barn är självmedvetet om sitt tal, eller blir retat eller mobbat;
- Ditt barns barnomsorgs-, förskole- eller skollärare flaggar för oro över ditt barns tal;
- du vill helt enkelt kontrollera att det inte finns något att oroa dig för; eller
- Ditt barns tal uppvisar något av dessa felmönster vid 5 års ålder,
Vi rekommenderar att du kontaktar en talpedagog för att diskutera din oro.
Huvudkällor: Dodd, Hua, Crosbie, Holm & Ozanne (2002); Grunwell (1987); McLeod (1996); Bowen (1998).
- Lättar på locket på logopedin: hur vi bedömer och behandlar barn med otydligt tal – och varför
- 12 talrelaterade varningssignaler som tyder på att ditt barn kan ha ett hörselproblem
- Viktig uppdatering: I vilken ordning och vid vilken ålder ska mitt barn lära sig att säga sina konsonanter? Vanliga frågor
- Språkljudstörningar hos barn
- Hur man behandlar språkljudstörningar 1: Cykelmetoden
- Hur man behandlar språkljudstörningar 2: Komplexitetsmetoden
- Hur man behandlar språkljudstörningar 3: Contrastive Approach – Minimal and Maximal Pairs
- Hur man identifierar och behandlar små barn med både tal- och språkstörningar
- ”Han var en så bra bebis. Han gav aldrig ifrån sig ett ljud! Sen babblande som en röd flagga för potentiella tal- och språkförseningar
- Varför förskolebarn med otydligt tal löper risk för senare läsproblem: röda flaggor för att söka hjälp
Bild: http://tinyurl.com/neoc5by
Hej där, jag är David Kinnane.
Studerande logoped, Banter Speech & Language
Vårt begåvade team av certifierade praktiserande logopeder erbjuder lugn, personlig och evidensbaserad logopedisk vård till barn och vuxna i inre västra delen av Sydney och utanför, både på vår klinik och via distanshälsovård.
- YouTube