Det går inte att förneka att vissa människor har en starkare önskan om att uppleva det okända än andra.
Vissa är nöjda med ett kontorsjobb och ett par veckor vid havet varje år. Andra vill tillbringa halva året i Australien och resten i Indien.
Men kan genetik spela in?
I ett antal år har vetenskapliga studier funnit samband mellan nyhetssökande personlighetsdrag och en genvariant som kallas DRD4-7R, som sedan dess har kallats vandringslustgenen.
Vad är vandringslustgenen?
Genen är en variant av DRD4, en receptor som kontrollerar våra dopaminnivåer.
Det här är en hjärnkemikalie som hjälper till att styra belönings- och nöjescentren i vår hjärna. När vi upplever något som vi njuter av frigörs dopamin, vilket hjälper vår hjärna att associera den saken med njutning.
De flesta människor kan få sin dopaminkick från små saker.
Att äta choklad eller titta på bilder med lyckliga minnen brukar räcka. Andra har dock en lägre känslighet för dopamin och måste därför leta efter större, mer spännande upplevelser för att öka sin dopaminfrisättning.
Forskning visar att DRD4-7R-varianten är kopplad till lägre dopaminkänslighet.
Detta skulle kunna förklara varför de som har varianten tycks uppvisa ett mer riskfyllt beteende.
Och även om det bland annat handlar om att resa är genvarianten också kopplad till andra saker, till exempel droganvändning och ekonomisk risk. En studie utförd av National Geographic fann kopplingar till nyfikenhet, rastlöshet och passion.
Omkring en av fem personer tros ha den muterade genen.
Får DRD4-7R dig verkligen att vilja resa?
En stor del av forskningen om DRD4-7R har utförts på djur, med övertygande kopplingar funna hos fåglar och hästar.
Forskning på människor har gett varierande resultat.
Däremot har Richard Paul Ebstein, professor i psykologi vid National University of Singapore, ägnat de senaste 20 åren åt att studera genvarianten.
Han anser att det finns en tydlig koppling mellan DRD4-7R och spänningslystnad, efter att ha sagt till The Telegraph att ”överlag är historien sammanhängande”.
Otroligt nog fann man i en tidigare studie en högre frekvens av den muterade genen i befolkningar som hade migrerat längst bort från den Pangea-kontinent som vi alla en gång kallade hem, vilket skulle kunna tyda på att det är en gen som bildas av resor och som uppmuntrar till ytterligare resor.
Med en uppskattning på mellan 19 000 och 20 000 gener i människans arvsmassa är det dock löjligt att påstå att en särskild gen gör oss mer benägna att resa.
Vandringslustgenen spelar troligen en viss roll för vår önskan att uppleva nya saker.
Det är dock säkerligen inte den enda rollen.
Snarare än en rese-gen beskrivs DRD4-7R bäst som en riskgen. Det är skillnaden som skiljer din vecka på en strandsemester från din klättring uppför ett bergs thrill-seeker.