Kaktusarnas naturliga livsmiljöer är de torra markerna i Nord- och Sydamerika. Kaktusar har introducerats till många andra delar av världen. I Australien introducerades kaktusen Prickly Pear Cactus, och den har vuxit så bra att den har blivit en skadegörare.
Ett sätt att se hur väl en kaktus är anpassad till en torr livsmiljö är att jämföra den med en växt som bara kan leva där det finns lite fukt hela året. En växt förlorar vatten genom sina blad. Om det finns gott om vatten i jorden är detta inget problem, och växten kan ha ett stort antal stora blad. Bladen kan sitta på en stor förgrenad stam som hos ett lövträd. Detta arrangemang av blad och stam är helt olämpligt för att leva i torra förhållanden. Här måste allt vatten som växten kan samla in lagras och användas sparsamt. Kaktusen har anpassat sig till dessa förhållanden genom att modifiera sina stammar för att hålla kvar så mycket vatten som möjligt.
Kaktusen har inga blad för att göra mat, utan använder istället sin stam. Denna anpassning minskar kraftigt vattenförlusten. Kaktusens stam har också en tjock vaxartad yta som hindrar vatten från att passera genom den. De flesta kaktusar har inga grenar. Detta minskar den yta på stammen som vatten kan passera igenom. Faktum är att många kaktusar gör ytan på sin stjälk så liten som möjligt genom att ha den i form av en kupol och växa nära marken. En kaktus som växer i den mexikanska öknen sjunker till och med ner under marken under torrperioden och växer upp ovan jord igen efter regn.
Stammen på en kaktus har utrymmen för att lagra vatten, och ett skal som kan ändra form när vattenmängden förändras, ungefär som ett dragspel. När kaktusen har lite vatten lagrat har stammens yta djupa spår i den. Men när mer vatten lagras sväller stammen upp och rillorna blir mycket mindre djupa.
Kaktusen försvarar sitt vattenförråd mot djur genom att ha taggar. De skär in i alla djur som försöker bita sig fram till vattenlagret. Taggarna kastar också en skugga över ytan, vilket kyler ner växten lite och minskar vattenförlusten genom avdunstning. Vissa kaktusar minskar avdunstningen ytterligare genom att odla ett ulligt material bland sina taggar. Detta fångar in ett luftskikt nära taggarna som hindrar en del av solens värme från att nå ytan (luft är en isolator).