En tillfällig besöksförbudsklausul som involverar anklagelser om trakasserier är ganska vanligt för advokaterna på vår advokatbyrå. Även om det tyvärr förekommer grova fall med fysisk misshandel av ett offer i samband med våld i hemmet, är trakasserier alltid en svår fråga för både erfarna advokater och domare vid familjedomstolen i New Jersey att tyda. Trakasserier kräver ”avsikt” att hota offret. När ett par skiljer sig eller ”gör slut” är det annars oundvikligt med gräl. Enligt New Jerseys lag om våld i hemmet måste advokaten bevisa uppsåt att trakassera och hota offret. Följande fall ger en utmärkt demonstration av skillnaden.
I C.O. v. T.O. överklagade före detta maken, T.O., ett slutgiltigt besöksförbud som beviljats av Superior Court of New Jersey, Family Part of Hudson County. New Jersey Appellate Division granskade målet och fann att det slutliga besöksförbudet skulle upphävas eftersom domaren aldrig fann att ett slutgiltigt besöksförbud var nödvändigt för att skydda offret från ytterligare våldshandlingar i hemmet eller framtida skada.
C.O., den före detta hustrun, ansökte om skilsmässa efter nitton års äktenskap. Det är onödigt att säga att det följde en bitter och spottstyverig skilsmässa. De påstådda trakasserierna började i december 2014, direkt efter att C.O. hade ansökt om skilsmässa. I skilsmässoanmälan hävdade C.O. att T.O. hade skickat henne flera sms som rörde hennes mobilräkning, bolånet, hur hon uppfostrade deras artonåriga son och att T.O. hade anlitat en privatdetektiv för att följa henne. C.O. hävdade att T.O. upprepade gånger hade trakasserat henne via sms om de frågor som hon påpekade i sitt klagomål. Hon lade fram bevis för många sms där hennes före detta make hävdade att han fått information från privatdetektiven som visade att hon använde droger, och han hotade att avslöja informationen för domaren. Som svar skickade C.O. många sms tillbaka till T.O., där hon krävde att han skulle sluta sms:a henne och lämna henne ifred.
T.O. hävdade att deras son hade ett drogproblem och att C.O. också använde droger och träffade en knarklangare. Han hävdade att det var skälen till att han lämnade in en motion där han begärde att hans son skulle bo hos honom i stället för hos sin mor. Han vittnade också om att det aldrig var hans avsikt att trakassera sin ex-fru, utan att han bara var frustrerad över deras ekonomiska problem och hur hon hanterade sonens drogproblem. T.O. hävdade också att C.O. hade försökt hitta personer på Facebook för att skada honom.
I rättegången medgav T.O. under ett korsförhör att han faktiskt hotade med att informera domaren om C.O.:s narkotikamissbruk. C.O. erkände att hon hade besökt T.O:s nya flickväns hus, kallat henne slampa och hora och hotat henne. Domaren noterade att beteendet i förhållandet gjorde att fallet omfattades av lagen om förebyggande av våld i hemmet, och granskade därför frågan om sms-meddelanden.
För att göra sig skyldig till trakasserier måste en person, med syfte och avsikt att trakassera: göra eller orsaka en serie meddelanden anonymt, på extremt obekväma tider, på ett stötande språk eller på ett sätt som sannolikt kan orsaka irritation eller oro; sparka, slå, knuffa eller hota med detsamma; eller delta i ett oroväckande beteende eller upprepade gånger begå handlingar som syftar till att oroa eller irritera. Enligt New Jerseys appellationsdomstol State v. Castagna från 2006 måste ordet ”trakassera” vid tillämpningen av lagen ges dess konventionella innebörd, dvs. att plåga, trötta ut, irritera eller utmatta det tilltänkta offret. En persons påstående att han eller hon kände sig trakasserad är inte tillräckligt för att bevisa ett syfte att trakassera.
Ett konstaterande av upprepade handlingar eller ett beteende måste också beaktas. Enligt lagen om förebyggande av våld i hemmet (Prevention of Domestic Violence Act) ska en domstol i Family Part ta hänsyn till eventuella tidigare fall av våld i hemmet mellan paret. Om en domstol finner att en prejudicerande handling av trakasserier har begåtts måste den sedan avgöra om offret behöver ett besöksförbud för att få skydd. För att avgöra om ett besöksförbud är nödvändigt måste domstolen ta hänsyn till tidigare historia av våld i hemmet mellan parterna och vilken effekt denna historia har på om ett besöksförbud är nödvändigt.
Domaren fann att många av sms:en inte var trakasserier eller en form av våld i hemmet, utan att de bara var känslomässigt laddade konversationer om amorteringar på bolån och mobiltelefoner. Ändå var det många av sms:en som höjde sig över gränsen till hotfulla, grundlösa och onödiga uttalanden i syfte att trakassera. Även om familjedelen noterade att det var möjligt att C.O. också trakasserade T.O. i form av hennes Facebook-inlägg, konstaterade domaren att T.O. inte lämnade in någon anmälan om våld i hemmet. Därför utfärdade familjedelen ett slutgiltigt besöksförbud till förmån för C.O., men gjorde inga konstateranden eller tog inte upp hennes behov av besöksförbudet.
En domare kan endast utfärda ett slutgiltigt besöksförbud efter att ha konstaterat: att parterna befinner sig i ett förhållande som omfattas av lagen om förebyggande av våld i hemmet (Prevention of Domestic Violence Act), att det faktiskt har begåtts en handling av våld i hemmet och att besöksförbudet behövs för att skydda offret från omedelbar skada eller framtida övergrepp på grundval av en analys av de faktorer som räknas upp i New Jerseys stadga 2C:25-29(a)(1).
Men även om New Jersey Supreme Court uppmanar New Jersey Appellate Division att ägna särskild uppmärksamhet åt samspelet mellan par som just avslutat sin relation när man fastställer om någon handlat med det nödvändiga uppsåtet att trakassera, ger appellationsdomstolarna fortfarande företräde åt Family Part-avgöranden i fall av våld i hemmet. New Jersey Appellate Division kommer inte att upphäva en familjeavdelnings slutsatser om fakta så länge som dessa slutsatser stöds av väsentliga, tillräckliga och trovärdiga bevis. Eftersom Family Part har särskild sakkunskap i familjefrågor kommer en appellationsdomstol att respektera en familjedomstols bedömning och endast upphäva en Family Parts slutsatser om de är så uppenbart felaktiga att de är orättvisa. Med detta sagt är New Jersey Appellate Division inte skyldig någon särskild respekt för någon tolkning av lag eller juridisk slutsats från Family Part.
New Jersey Appellate Division upphävde inte Family Part-domstolens slutsatser och fastställande att textmeddelandena utgjorde trakasserier. Ändå är ett konstaterande av våld i hemmet bara det första steget i en tvåstegsprocess. Efter att ha konstaterat att det har förekommit våld i hemmet måste en domare sedan konstatera att ett slutgiltigt besöksförbud ”är nödvändigt . . för att skydda offret från en omedelbar fara eller för att förhindra ytterligare övergrepp”. I fallet C.O. mot T.O. misslyckades domaren med att fastställa att ett slutligt besöksförbud behövdes för att skydda C.O. På grund av avsaknaden av fakta om tidigare incidenter av våld i hemmet, den illvilliga och bittra karaktären av den nyss inlämnade skilsmässan, den faktiska karaktären av de ”grundlösa” och ”hotfulla” sms-meddelandena och en genomgång av faktaunderlaget drog New Jerseys appellationsavdelning slutsatsen att det inte fanns tillräckliga bevis för att fastställa att ett slutligt besöksförbud behövdes för att skydda C.O. eller förhindra framtida skada. Därför hade appellationsnämnden inget annat val än att beordra att ärendet skulle behandlas på nytt med uttryckliga instruktioner till Family Part att ta emot nya vittnesmål, analysera bevisen och avgöra om ett slutgiltigt besöksförbud skulle införas enligt det tvådelade test som krävs enligt lagen om förebyggande av våld i hemmet.
Då mitt kontor företräder många fall av våld i hemmet i New Jersey, var vänlig och kontakta mitt kontor om du finner dig själv involverad i ett sådant ärende.