Bakgrund: Plastikkirurgi infördes för första gången som en subspecialitet inom allmänkirurgin i Tyskland 1978. Sedan dess har denna kirurgiska subspecialitet/disciplin utvecklat en enorm potential, t.ex. i samarbete med andra discipliner som allmän- och bukkirurgi.
Syfte: Att belysa och sammanfatta den grundläggande potentialen, de tekniska möjligheterna och de nya aspekterna inom plastikkirurgin, som är relevanta för de gemensamma tvärvetenskapliga kirurgiska strategierna för plastikkirurgi och allmän- samt bukkirurgi i klinisk praxis.
Metod: Kort och kompakt narrativ översikt baserad på 1) ett urval av relevanta referenser från den medicinska vetenskapliga litteraturen och 2) kirurgiska erfarenheter som erhållits i den dagliga praktiken. R esultat (utvalda hörnpunkter): 1) Biologiska skyddsförfaranden inom kärlkirurgi genom klapptäckning efter noggrann debridering med eller utan autogen kärlrekonstruktion används för att övervinna infektion av en kärlprotes, ett allvarligt problem som är förknippat med risk för anastomosruptur och blödning genom överföring av immunologisk kompetens på grund av vävnadstäckningen och slutligen för att framkalla läkning i området för en infekterad kärlprotes. 2) Fistelbehandling av aorto-trakeala eller aorto-duodenala fistlar, som är en stor utmaning för den remitterande allmänkirurgen, kan behandlas genom flapptäckning, dvs. interponering av pectoralis-major flap respektive omentum-majus flap. 3) När det gäller nervkirurgi har uppmuntrande resultat rapporterats efter tidig mikrokirurgisk reparation av recurrent laryngeal nerv, dvs. förbättrad subjektiv röstkvalitet eller återställande av andningskapaciteten vid diafragma. 4) Lymfkirurgi för lymfödem som uppstår antingen primärt på grund av avsaknad eller brist på lymfkärl eller sekundärt på grund av infektion, trauma, strålbehandling eller kirurgi kan vara indicerat i specialiserade mikrokirurgiska centra, t.ex. för kirurgisk reparation av lymfkärlen: I) kan det avbrutna lymfsystemet rekonstrueras genom en interposition, eller II) kan lymfvätskan dräneras extraanatomiskt (t.ex. genom en lymfatisk-venös anastomos). Ytterligare tekniker är följande: fri lymfkörteltransplantation som ingår i en fri vaskulariserad ljumsklapp eller autolog överföring av lymfkärl eller interposition av venstransplantat (används för interposition av lymfkärl). 5) Massreduktion såsom dermolipektomi med efterföljande split-thickness är ett värdefullt alternativ som ger en utmärkt volymreduktion. 6) Defekttäckning: A. Hudtransplantat i delad eller full tjocklek är en vanlig metod för defekttäckning (i fall med ren och välvaskulariserad sårbädd och avsaknad av donatorhud, eller om transplantatbädden är av tvivelaktig kvalitet) med användning av olika allogena eller xenogena hudersättningsmaterial. B. Ytterligare metoder erbjuder ett brett armamentarium av lokala och fria fasciokutana och muskulokutana klappar, t.ex. efter abdomino-perineal rektumextirpation med hjälp av den vertikala rektus-abdominis myokutana klaffen (VRAM) eller propellerklaffar enligt ”angiosomen”. 7) Stängning av bukväggsbråck med instabil hudtäckning, klappstängning, antingen ensam eller i kombination med nät, är överlägsen enbart nätstängning. 8) Fria klappar: Om det inte finns något alternativ för en lokal eller pediklerad klaff tillgänglig, kan fria klappar användas väl för stängning av bukväggsdefekter (komplikationsfrekvensen i erfarna händer är låg).
Slutsats: Plastikkirurgi är en oumbärlig partner för specifika kirurgiska problem och kliniska situationer inom allmän- och bukkirurgi, vilket tyder på att varje allmän- och bukkirurg bör vara väl informerad om stora alternativ och kirurgiska tekniker som erbjuds av modern plastikkirurgi för att uppnå bästa resultat och livskvalitet för patienterna och bör kombinera expertisen inom dessa två kirurgiska discipliner.