Skrivning är en mycket personlig upplevelse och kan därför inte betyda samma sak för alla. Det enda sättet att svara ärligt på den här frågan är att försöka säga vad skrivandet betyder för dig.
Att skriva är att visa sitt ansikte, att tala ansikte mot ansikte. Författare är inte de tillbakadragna, ensamma människor vi framställs som; alla som skriver har något på spel i sina ord. Det som poeten, krönikören eller författaren till en blogg har gemensamt är behovet av att säga vad de tycker eller känner, och de kan eller bör inte vara tysta. Enligt OAS:s interamerikanska kommission för mänskliga rättigheter och Inter-American Press Association mördades 121 journalister i Colombia mellan 1987 och 2006, bara för att de hade modet att säga vad de tyckte, inte med låg röst utan i skrift.
Skriva är ett jobb som alla andra. Att skriva är inte bara inspiration utan också svettning. Ett bra skrivande är resultatet av många timmars arbete, av att sätta ihop och ta isär, av att sy och laga, av att beskära och skriva om, inte en gång utan många gånger. Till en journalist som frågade honom vad som var formeln för att bli en bra romanförfattare svarade Faulkner: ”Nittionio procent talang…. Nittionio procent disciplin…. Nittionio procent fungerar.”
Skrivande är ett fascinerande äventyr. När vi skriver – som i alla äventyr – vet vi inte vilka överraskningar som väntar oss och inte heller vart vi kommer att ta oss, vilket förklarar den blandning av fascination och skräck som vi känner inför det tomma bladet. Skrivandet låter sig inte omslutas av kartor eller mentala diagram. Vi har ännu inte skrivit några rader när nya och oväntade vägar och stigar dyker upp, och det är omöjligt att motstå frestelsen att gå på någon av dem. Ofta finns den väg som vi förgäves sökte i en av dessa omvägar. Ibland, när vi skriver, uppenbarar sig en briljant idé för oss – så mycket att den inte verkar vara vår – som om någon röst hade dikterat den för oss eller som om någon ledde oss vid handen.
Pedagogiken kring skrivandet bör hjälpa lärare och ungdomar att upptäcka denna dimension av uppror, äventyr, experiment och osäker lek som skrivandet har. Resten är grammatik.
(*) I flera år har han intresserat sig för den formativa potentialen hos skrivandet som förmedling av pedagogiska erfarenheter och har arbetat med flera skrivprojekt med lärare och elever. För närvarande samarbetar han som lärare och forskare i läs- och skrivprojektet vid universitetet och i den psykologiska fakulteten vid Pontificia Universidad Javeriana.
(*)