Varför en förvaltning av de globala allmänningarna:
Inga ”min granne” i hållbarhetsfrågan
av medlemmar i Critical Issues Committee, Geological Society of America
Del X
VAD MENAR VI MED EN HÅLLBAR VÄRLD?
E-an Zen, Reston, VA
 Foto av solros från Community Gardens av Mark McCaffrey |
I tidigare artiklar i den här serien såg vi att om på vår jord, som är ett materiellt slutet system, befolkningen och konsumtionen tillåts växa exponentiellt, kommer grunden för en hållbar värld som vi är en del av att förstöras (Palmer, 2000a). Men vad menar vi med en ”hållbar värld”? |
Hållbarhet kräver att människan lär sig att leva inom sina tillgångar. Viktiga faktorer som mänsklig befolkningsstorlek, biosfärens robusthet, resursförråd, livsmedelsförsörjning och miljökvalitet måste förbli i balans, på global nivå. Detta tillstånd av balans måste vara tillräckligt långvarigt så att det inte bara blir en blinkning på kurvan för ohållbar tillväxt (Zen, 2000a). Även om vi kanske inte riktigt uppnår denna balans måste vi röra oss i den riktningen om mänskligheten och ekosystemet ska överleva.
Eftersom jorden är ett slutet system är en hållbar värld inte förenlig med ”hållbar tillväxt” (Palmer, 2000b). Ett slutet system kan tänkas rymma ”hållbar utveckling”, en term som populariserades av Världskommissionen för miljö och utveckling (1987; ”Brundtlandkommissionen”), men hur detta skulle kunna ske är inte uppenbart (se dock Daly och Cobb, 1994, bilaga). Ett annat sätt att se på frågan är att överväga idén om en övergång till hållbarhet (Board on Sustainable Development, 1999), vilket dock kräver en kompletterande diskussion om destinationen, eller slutläget, för denna övergång.
De flesta av oss accepterar förmodligen påståendet att alla bör ha tillgång till rättvisa delar av mat, vatten, skydd och hälsovård. Vi vill säkert upprätthålla en hälsosam miljö och ett robust ekosystem. Visst vill vi främja rättvisa mellan samhällen, minska skillnaderna mellan rika och fattiga, skydda den mänskliga värdigheten och minimera statsterrorism. Samtidigt som vi rör oss mot dessa mål måste vi skydda framtida samhällens förmåga att göra verkliga val för sig själva, oavsett social organisation eller kulturell och religiös tillhörighet. Om dessa mål verkar vara oförenliga med en stadig befolkningstillväxt och vår nuvarande materiella konsumtion, måste vi göra ett noggrant självrannsakan om vår nationella besatthet av ständigt ökande ekonomisk kapacitet (demonstration 1).
För att ta hållbarhet på allvar måste vi ompröva våra idéer om tillväxt, social rättvisa, konsumtion och ”levnadsstandard”, den förmodade indikatorn på socialt välbefinnande. Hållbarheten begränsas i båda ändarna av den ekonomiska genomströmningen. I början begränsas den av tillgången på resurser och i slutet av ackumuleringen av produkterna av deras användning: avfall, förluster och föroreningar. Konsumtion och system för materiell distribution, de processer som förbinder dessa två ändar, utgör kärnan i frågan. Omfattningen av den globala konsumtionen, både offentlig och privat, beror på befolkningens storlek och på resursanvändningens intensitet.
Vilka är några av konsekvenserna av en hållbar resursförbrukning (Zen, 2000b)? För dem som lever på en självförsörjningsnivå är konsumtion ett sätt att överleva. Detta gäller idag för ungefär en tredjedel av världens mänskliga befolkning. För dem är bekvämligheter utöver överlevnad till stor del lyx. En sådan ”lyx” är visserligen utmärkande för civiliserade samhällen, men den urartar alltför lätt till extravagans. En möjlig strategi för ”hållbar konsumtion” är att stödja och stärka de ”ekologiska medelkonsumenterna” (Durning, 1992). Globalt sett hotar det ökande antalet människor som lever i absolut fattigdom, i kombination med det ökande antalet bättre bemedlade människor som faller till föga anspråksfull konsumtion, att äventyra mellankonsumenternas framtida existens. Jämlikhet och social rättvisa kan mycket väl vara nycklarna till en hållbar värld.
För att diskutera hållbar konsumtion måste vi veta varför människor konsumerar utöver sina civiliserade behov. Kates (2000) utforskar på ett vältaligt sätt frågornas komplexitet och ger användbara referenser. Flera uppsatser i Crocker och Linden (1998) diskuterar motivationen bakom konsumtion. Varför är kommersiella annonser en så stark drivkraft? Är det ett försök att uppfylla dagdrömmar (Campbell i ibid.), att efterlikna sina grannar eller att visa upp ökad rikedom? Om visning är den motiverande kraften kan det vara till hjälp att ersätta den faktiska tillämpningen med en försäkran om materiell kapacitet (Sen, ibid.). Jag behöver till exempel inte hålla mig i luften hela tiden för att bevisa att jag har råd med alla de flygresor jag vill göra. En sådan förskjutning i mätningen av levnadsstandarden, som Sen kallar en ”positiv frihet”, skulle kunna bidra till att föra hållbarheten närmare verkligheten.
I slutändan beror det på de samlade effekterna av individuella val om vi kan uppnå en rättvis hållbarhet (se del XII.) Institutioner kan ge incitament och till och med förebilder, men var och en av oss måste fatta sina egna beslut. Vissa val kan kräva att vi ger upp saker, eller till och med en del av våra drömmar, för ”andras” bästa, vilket inkluderar de som inte har någon röst och de som ännu inte är födda (Ashby, 1993). En metafor är det val som man ställs inför i en överfylld livbåt (Titanic, ekosystemet). Om det skulle innebära att en ytterligare passagerare skulle översvämma båten, har de som redan är ombord då rätt att avvärja nykomlingar? Även om sådana val verkar fruktansvärda står vi faktiskt inför dem dagligen. Hur vi lever och hur vi agerar påverkar utrotningen av arter, miljökvaliteten och lokala och nationella attityder till invandrare och flyktingar. De verkliga samhällenas skala och komplexitet kan bidra till att dämpa vår individuella påverkan, men bland alla levande arter är det bara människan som kan vara en väktare för global hållbarhet som bygger på rättvisa. Vi måste agera eftersom vi är de enda som kan välja att göra skillnad.
DEMONSTRATION 1.
Beordra eleverna att rangordna sina prioriteringar för att närma sig sina egna versioner av ett hållbart samhälle, och att utforska och utveckla sina argument genom diskussioner i klassen.
DEMONSTRATION 2.
Diskutera anledningarna till att människor köper saker. Be eleverna att spåra historien och resonemanget om exempel på deras eget beslutsfattande och vad som hänt med de saker de köpt (ett bra mål kan vara julklappar eller en elektronisk pryl).
DEMONSTRATION 3.
Utforska de frågor som berörs av räddningsbåtens etik och relatera metaforen till framtiden för en livskraftig värld. I exemplet med livbåten skulle en person kunna lösa det personliga moraliska dilemmat genom att lämna båten och ge plats åt en annan, men skulle det lösa problemet? Finns det bättre metaforer för att beskriva den situation som vårt överfulla rymdskepp Jorden står inför? (tips: med utgångspunkt i Titanic-temat skulle andra metaforer kunna vara: bättre navigering, bättre förberedelser mot katastrofer, fler och bättre utrustade livbåtar). Vilka moral- och värdefrågor innebär våra personliga val (se Paddock och Paddock, 1967 och Hardin, 1999)?
Referenser
Ashby, Eric, 1993, Foreword in Environmental dilemmas, ethics, and decisions: R. J.
Berry, editor, London: Chapman and Hall, s. xiv-xxi.
Board on Sustainable Development, National Research Council, 1999: Our Common Journey, A Transition Toward Sustainability (Vår gemensamma resa, en övergång mot hållbarhet): Washington, DC, National Academy Press, 363 s.
Crocker, D. A., och Linden, T., redaktörer, 1998, Ethics of consumption: Lanham, MD: Rowman and Littlefield, 585 s.
Daly, H. E., and Cobb, J. B., Jr., 1994, For the common good: 2nd ed., Boston, Beacon Press, 534 p.
Durning, A. T., 1992, How much is enough?: New York, NY, W. W. Norton, 200 s.
Hardin, G., 1999, The ostrich factor: New York, Oxford University Press, 168 s.
Kates, R. W., 2000, Population and consumption: what we know, what we need to know: Environment, v. 42, no. 3, s. 10-19.
Paddock, W., and Paddock, P., 1967, Famine 1975! Amerikas beslut: vem kommer att överleva? Boston, MA, Little, Brown, 276 s.
Palmer, A. R., 2000a, Doubling time: it works for ANY rate of change: GSA Today, v. 10, no. 3, s. 9.
Palmer, A.R., 2000b Spaceship Earth: Det finns ingen annanstans att ta vägen: GSA Today, v. 10, no. 7, s. 7.
Världskommissionen för miljö och utveckling, 1987, Vår gemensamma framtid: New York, NY, Oxford University Press, 400 s.
York, W.H. Freeman, s. 386-397; 440-441