Vissa av oss är singlar med avsikt. Vi trivs på egen hand och med vänner. En del har blivit det genom omständigheterna. Och många av oss skulle inte vilja ha det på något annat sätt, skriver Xenia Taliotis
Många av oss njuter av att göra vad vi vill, när vi vill, utan att behöva tänka på en partner. Foto av Jas Lehal
Godt sagt, det är inte lätt att hitta en positiv representation av ensamstående i film och litteratur. Budskapet verkar vara att man till slut blir galen av att vara singel, från psykopater som Norman Bates och Hedra Carlson (Psycho och Single White Female) via kärleksfulla Bridget Jones till ett antal sköra hjärnor som splittras av ensamhet, förtvivlan och/eller sexuell frustration (Rachel Waring i Stephen Benatars sargande Wish her Safe at Home, Blanche Dubois i Tennessee Williams Streetcar Named Desire och Ignatius J. Reilly i John Kennedy Tooles Confederacy of Dunces).
Tacksamt nog är dessa splittrade själar inte alls som mina sällskapliga, attraktiva, singelvänner, av vilka en del aldrig har haft ett förhållande. Deras liv liknar inte heller det liv som jag har levt som singel i nästan ett decennium.
Endera på grund av val eller omständigheter är många av oss ensamma – och vi är en del av en växande befolkningsgrupp. Även om det är omöjligt att veta hur många ensamstående människor det finns globalt sett, ökar antalet hushåll med ensamstående personer. Marknadsundersökningsföretaget Euromonitor förutspår att dessa kommer att öka till 331 miljoner år 2020, jämfört med 277 miljoner år 2011.
Varför nätdejting inte var något för mig
Jag blev ensamstående när min partner dog för nio år sedan. Hans död kastade mig ner i en brunn av sorg som var så djup och mörk och utan fotfäste att jag trodde att jag aldrig skulle hitta ut.
När jag till slut dök upp ur denna oceaniska sorg var jag i mitten av 40-årsåldern, frilansare och i en mycket minskad social krets. Det fanns inga arbetsdanser, inga introduktioner till lämpliga män, inget sätt att träffa någon ny som inte var virtuellt.
Jag gjorde en kortare fönstershopping på nätet, men det kändes som om jag hade somnat i Liberty och vaknat upp på en loppmarknad. Jag är säker på att det fanns ädelstenar att hitta där någonstans, men jag hade inte orken att rota bland det smuliga och det skrynkliga, det sönderslitna, slitna och rent av bra för ingenting.
Varför jag förblev singel
Och så har jag förblivit singel; dels för att min motvilja mot att leta är större än mitt behov av att hitta, och dels för att jag inte kan föreställa mig att jag skulle hitta någon som skulle få mig att känna så mycket av allting – kärlek, åtrå, ilska, ja till och med – som min partner gjorde.
Jag gör många saker ensam, går på bio, går på teater, reser till och med – inte för att jag inte har vänner (det har jag, och det finns gott om dem) – utan för att jag har lärt mig att njuta av den spontanitet som singellivet ger mig.
Jag skulle nog beskriva mig själv som singel av hävd, men jag har vänner som kommer närmare att vara singel i hjärtat, en term som myntades av samhällsvetaren Dr Bella DePaulo, författare till Psychology Today-bloggen Living Single och ett flertal böcker i ämnet, bland annat Single with Attitude och The Best of Single Life.
Vi har det inte bättre i ett par
DePaulo säger att det är rent hokus pokus att vi alla har det bättre i par: ”Människor som i grunden är singlar lever sina bästa och mest autentiska liv på egen hand. Det är löjligt att anta att alla som är ensamma är ensamma.
”Det är lika löjligt att hävda att ensamstående människor har sämre kontakter än de som lever i förhållanden. Studier visar att det motsatta är sant. När människor blir partners blir de mindre kopplade till vänner och familj eftersom de bygger upp ett liv kring sin partner.
”Alla kulturer stigmatiserar singlar i en sådan utsträckning att det nästan inte finns någon röst för dem som klarar sig bra på egen hand. Min forskning visar att singellivet kan vara ett oerhört tillfredsställande sätt att leva.”
Glad ensam och självständig
Min vän Fran skulle förmodligen hålla med DePaulo. Den vackra, smarta och personliga Fran, som nu är 50 år gammal, har aldrig haft ett långvarigt förhållande: ”Det fanns tillfällen då jag tänkte att jag kanske missade något”, säger hon, ”men de var så flyktiga att de var lätta att ignorera.
”Jag har alltid varit lycklig i mitt eget sällskap och jag antar att nu när jag är äldre kan den självbehärskningen ha överskridit gränsen till att vara fastlåst.
”Jag vet att jag skulle kämpa för att vara tillsammans med någon på någon nivå nu, och jag skulle troligen tycka att det är omöjligt att leva tillsammans med någon. Jag tycker om att komma hem till mitt eget tysta rum och inte behöva prata eller diskutera vad jag ska titta på eller äta med någon.
”Det handlar inte om att vara självisk. Det är snarare så att det är att vara ansvarig endast för mina egna beslut som gör mig nöjd.”
Att vara singel när vi blir äldre
Det som oroar henne är framtiden. ”Jag oroar mig för vad som kommer att hända när jag har gått i pension och när mina vänner har flyttat bort. Jag undrar om det kommer att bli svårare att vara singel i 60- och 70-årsåldern, men jag antar att ett sätt att undvika det är att ha många intressen.
”Jag hoppas att jag fortfarande kommer att kunna resa. Det är en av mina passioner, och som tur är har jag alltid haft en vän att åka med, för jag tycker inte så mycket om att åka utomlands på egen hand.”
Likt Fran har min vän Philip, 58 år, varit singel under mycket lång tid – sedan hans senaste förhållande tog slut för 27 år sedan. Philips singelliv smög sig på honom: ”Jag förväntade mig inte att min dejtingtid skulle ta slut när jag var 31 år, säger han, men åren gick och jag tror att ju längre man är ensam, desto svårare är det att hitta ett nytt förhållande.
”Med det sagt är jag en fruktansvärd romantiker, så om det skulle komma en underbar man och ta mig med storm, skulle jag förmodligen hoppa direkt in i det.”
Våra relationer med våra vänner
Philip anser att livet för singlar gradvis blir lättare och att hotellägare och restauratörer numera är mycket bättre på att behandla singlar som vanliga människor. Efter att ha rest mycket på egen hand när han var ung föredrar han nu att åka med vänner, men har inga betänkligheter mot att åka iväg på egen hand om ingen är tillgänglig.
Detta är sällan fallet eftersom han har en stor krets av nära vänner som gärna äter middag eller åker iväg med honom. ”Det är det som är grejen med oss singlar – vi är inte i ett förhållande, vi är i flera – med våra vänner. Det finns alltid någon där när jag behöver sällskap.
”Jag tror att man måste anstränga sig rejält för att vara ensam nuförtiden, när det finns så många sätt att hålla kontakten med sina vänner och så många sätt att fördriva tiden på ett trevligt sätt. Jag antar att jag verkligen älskar att pyssla och en av de största fördelarna med att vara singel är att jag har friheten att inte göra någonting.”
Trots vad dejtingföretag vill få dig att tro behöver inte alla en annan hälft – en del av oss är redan kompletta.