Med tre veckor kvar av NFL-säsongen har ett antal spelare möjlighet att slå rekord i ligan.
Med 1600 yards rushing har Vikings Adrian Peterson goda förutsättningar att bli den sjunde backen som rushar för över 2000 yards och med den otroliga form han springer med verkar det vara en realistisk möjlighet att slå Eric Dickersons rekord på 2 105 yards på en säsong.
I Detroit har Calvin Johnson 1 546 mottagningar och om han håller jämna steg med sitt snitt kommer han att slå Jerry Rices 1 848 yards trots sitt svikande antal touchdowns.
För det sista har Aldon Smith i San Francisco 49ers 19,5 sacks och behöver bara en i var och en av sina tre sista matcher för att nå upp till Michael Strahans rekord.
Av dessa verkar Smith vara den mest sannolika att slå det rekord som han för närvarande jagar, men endast Peterson är med i samtalet som ligans MVP.
MVP borde helt klart vara en tävling mellan fyra spelare. Peterson, Peyton Manning, Tom Brady och Aaron Rodgers är mitt uppe i fantastiska säsonger där var och en besitter ett annat argument för varför de bör betraktas som MVP.
Adrian Peterson (Minnesota Vikings): 265 försök, 1600 yards, 10 touchdowns
Efter en fruktansvärd skada under de sista veckorna av säsongen 2011 där Peterson slet sönder korsbandet och MCL-ligamenten ställdes under lågsäsongen en helt berättigad fråga om vi redan hade sett det bästa i hans karriär.
Peterson bevisade med eftertryck att tvivlarna hade fel och spelar den bästa fotbollen i hela sin karriär. Peterson ligger för närvarande 334 rushing yards före Marshawn Lynch på andra plats.
Det mest anmärkningsvärda med Petersons säsong är den totala bristen på offensivt stöd för att avleda försvarets uppmärksamhet från Vikings löpspel.
Efter en positiv start har Vikings passing attack gått från att ha haft optimistiska framtidsutsikter till att vara helt förfärlig.
Sedan den 21 oktober har Vikings quarterback Christian Ponder kastat för över 160 yards endast två gånger, med tre matcher där han kastat för under 100 yards trots att han nästan alltid har en överbelastad kasse med försvarare som syftar till att stoppa löpningen.
Trots denna ensidiga strategi som försvararna har löper Peterson bättre och bättre och hans säsong nådde sin höjdpunkt förra veckan då Peterson sprang 210 yards mot ett Chicago Bears-försvar som såg ut att vara en av de bästa enheterna i hela ligan.
Petersons återhämtning från en skada är en av de mest spektakulära återvändanden som man sett på flera år. Eftersom han ådrog sig skadan så sent under 2011 var det en rimlig prognos att föreställa sig att Peterson skulle missa hela säsongen.
Peterson var i form och återhämtade sig häpnadsväckande tidigt och varje anekdot kring hans återhämtning innefattar det faktum att den medicinska personal som övervakade hans rehabilitering aldrig hade sett någon återhämtning i närheten av så snabb, tack vare Petersons enastående vilja att hitta tillbaka till spelplanen.
Den enda kritik som kan riktas mot Peterson är att Vikings, trots hans förträfflighet, ligger på 7-6 och kommer med största sannolikhet att bli utestängda från slutspelet.
Detta är en ganska orättvis kritik mot Petersons kandidatur eftersom Vikings skulle vara nära källaren i hela ligan utan nummer 28.
Denna upptagenhet av att vinna som den enda meningsfulla statistiken missar poängen att Peterson spelar positionen som running back på den högsta nivå som setts sedan Ladanian Tomlinson var på sin höjdpunkt och gör det mesta för att faktiskt lyfta fram positionen som relevant i en liga som har gjort stjärnvärdet hos running backs som meningslöst och av litet värde.
Peyton Manning (Denver Broncos): 330/483 Completions/Attempts, 3 812 Yards, 30 touchdowns, 10 Ints
Likt Peterson fick Manning en skada som ifrågasatte om han någonsin skulle återvända för att spela i NFL igen. Vid 36 års ålder och efter fyra nackoperationer och 18 månaders uppehåll från spelet återvände Manning med ett mindre än empatiskt spel och såg ut att fortfarande ha kvarstående effekter från sin ledighet.
Efter en 2-3-start tycks Manning ha lagt av med sin rost och är i klassisk form och har Broncos som ser mycket starka ut. De är mitt uppe i en åtta matcher lång vinstsvit och divisionen är inlindad.
Med Texans som snubblar mot Patriots kommer Manning att få Broncos att sikta på topplacering i slutspelet och hemmaplan hela tiden.
Kritiken mot Manning har stor bäring jämfört med de andra kandidaterna. För det första har Broncos haft ett mycket lätt schema.
AFC West är nedåt från en tidigare säsong med Raiders, Chiefs och Chargers bland de största besvikelserna under säsongen 2012.
Den kollektiva svagheten hos dessa lag har gjort att Broncos har kört upp till ett obesegrat märke i divisionen (de är för närvarande 5-0 med en match mot Kansas City i vecka 17 kvar att spela).
Utanför divisionen har Broncos endast tre segrar mot lag med vinnande rekord samtidigt som de har sina tre förluster mot lag i den positiva kolumnen.
Din seger mot Pittsburgh Steelers i vecka ett verkar mindre imponerande. Deras seger över Cincinnati verkar dock betydligt mer imponerande nu.
Och även om Broncos förluster var tidiga under säsongen var de inte alls konkurrenskraftiga och Manning var tvungen att iscensätta rasande comebacks för att smickra resultattavlan.
Den andra kritiken mot Mannings kandidatur är det stöd som Broncos försvar har gett laget. Broncos försvar ligger för närvarande på sjunde plats i passningsförsvaret, sjätte plats i löpförsvaret för ett totalt antal yards och tillåtna poäng som rankas på fjärde plats.
Manning ombeds inte göra särskilt mycket för att leda Broncos till seger och därmed är termen ”värde” när den tillämpas på Manning en mindre betydelsefull än jämfört med Peterson eller Aaron Rodgers.
Mannings kandidatur verkar vara både mediadriven och påverkad av hans återkomst från skada eftersom han helt klart inte är den obestridda höjdare som han framställs som.
Tom Brady (New England Patriots): 319/495, 3 833 Yards, 29 touchdowns, 4 Ints
Det tycks finnas en konstant i NFL och det är Tom Brady. I kraft av hans spel kan man hävda att den andra konstanten är New England Patriots förträfflighet.
Med Brady i spetsen har Patriots återigen det topprankade anfallet men till skillnad från tidigare år har Brady faktiskt fått stöd av ett starkt löpspel.
Balansen i Patriots offensiv är anmärkningsvärd med Brady som kastar för femte flest yards medan Stevan Ridley och Shane Vereen har tillsammans stått för sjunde flest rushing yards.
Nyfiket för Patriots har det balanserade anfallet lett till ofullständiga referenspunkter för att avgöra om Brady spelar med ökad effektivitet.
Med ett mått har Brady kunnat minska sina misstag och har bara kastat fyra interceptions, vilket är lika lågt som i karriären.
Men trots närvaron av ett löpspel för att hålla försvaret hederligt, är Bradys avslutsprocent den lägsta han haft under en hel säsong sedan 2006.
Problemet som Brady i sin kandidatur till MVP är hans tidigare arbete. Under hans MVP-säsonger 2007 och 2010 spelade han quarterbackpositionen på en nivå som sällan eller aldrig tidigare skådats.
År 2007 slog Brady och Patriots rekord efter rekord och 2010 var Brady fortfarande förödande effektiv.
Inte bara har Brady riktmärkt sig själv genom sina MVP-säsonger han höjde sin standard 2011 och var inte ens tvåa den senaste säsongen trots att han enligt vissa mått hade den bästa säsongen i sin karriär efter att ha kastat för 5 235 yards och 39 touchdowns.
När man tillämpar objektivitet, uteslutande tittar på Bradys statistik 2012 när den jämförs med hans andra år, verkar det lite fotgängare.
Detta är förbannelsen av Bradys ihållande excellens. Hans storhet får oss att acceptera den som standard snarare än att uppskatta den för vad den är. Detta är exakt samma problem som underminerar Aaron Rodgers kandidatur.
Aaron Rodgers (Green Bay Packers): 293/438, 3 297 Yards, 29 touchdowns, 8 Ints
Under ett år då positionen som quarterback spelades på en nivå som aldrig tidigare skådats, var Aaron Rodgers säsong 2011 den med avsevärda mått mätt en av de bästa passningssäsongerna någonsin.
När man tittar på avancerade mätvärden var Packers 2011 års säsong astronomisk. Football Outsiders fastställde att Rodgers hade den fjärde bästa säsongen play by play som någonsin setts.
Under 2012 har Rodgers inte varit lika imponerande som han var 2011, med färre yards per försök, lägre avslutsprocent, färre touchdowns, lägre passer rating, färre touchdowns och färre vinster.
Under denna statistik har Packers helt decimerats av skador, särskilt på mottagarpositionen. Rodgers har varit tvungen att förlita sig på spelare djupt ner i djupledslistan som Randall Cobb och Tom Crabtree för att leda Packers till seger.
Sådana svagheter i laguppställningen har naturligtvis tvingat Rodgers att driva in bollen i farliga positioner för att kunna göra spel.
Den brist på talang som Rodgers har haft på skicklighetspositioner i kombination med Packers porösa offensiva linje har satt Rodgers under press och har minskat hans felmarginal till nära noll.
Om Rodgers spelar dåligt (se Giants-matchen) har Packers inget hopp om att vinna. Under 2012 har Rodgers exemplifierat innebörden av värde i en omfattning som bara har setts i frånvaron av en stor spelare som Peyton Manning 2011.
Rodgers är den bästa quarterbacken i NFL men med Packers som ser mindre dominerande ut än förra säsongen finns det ingen chans att Rodgers vinner priset.
Men enligt min åsikt måste MVP tilldelas Adrian Peterson.
Petersons betydelse för sitt lag är oöverträffad. Förhoppningsvis kommer debatten om hans kandidatur inte att utvecklas till den senaste debatten om basebollens MVP, där den enda chansen som den slutliga vinnaren Miguel Cabrera ansågs ha var att vinna trippelkronan (ligaledare i slaggenomsnitt, träffar och homeruns).
Peterson behöver inte slå Dickersons rekord för att vinna utmärkelsen och om han inte kan det, lämnas han förhoppningsvis inte kvar med den försonande utmärkelsen Årets Offensiva Spelare som Chris Johnson tilldelades efter att ha brutit 2000 yards 2009.
Med allt detta sagt, vem är din MVP?