Whitetopping är att täcka en befintlig asfaltbeläggning med ett lager portlandcementbetong. Whitetopping delas in i olika typer beroende på betongskiktets tjocklek och om skiktet är bundet till asfaltunderlaget. Vid obunden whitetopping, även kallad konventionell whitetopping, används betongtjocklekar på 20 cm (8″) eller mer som inte är bundna till asfalten. För bunden whitetopping används tjocklekar på 5 till 15 cm (2-6″) som är bundna till asfaltbeläggningen och delas in i två typer, tunna och ultratunna. Bindningen sker genom texturering av asfalten. Tunn whitetopping använder ett betongskikt som är 10-15 cm (4-6″) tjockt, medan ett ultratunt skikt är 5-10 cm (2-4″) tjockt. Ultratunn whitetopping lämpar sig för lätta användningsområden, t.ex. vägar med låg trafikvolym, parkeringsplatser och små flygplatser. Fiberarmerad betong används i vissa tunna whitetoppingöverdrag och i nästan alla ultratunna whitetoppingöverdrag.
Whitetopping lämpar sig för asfaltbeläggningar med liten försämring, även om reparationer kan göras på asfalten vid behov. Om beläggningen är mycket skadad bör den tas bort helt och hållet och en ny betongbeläggning bör installeras. Beläggningen bör också vara relativt hård. Försämringen av beläggningar ökar betydligt på asfaltunderlag med hög viskositet. Om en lutning eller ett avstånd mellan trottoaren och en bro måste bevaras kan asfalten fräsas så att trottoarens höjd inte förändras. Vitstoppning kräver dock att asfaltskiktet är minst 7,5 cm (3″) tjockt. Vid behov kan en del av en ny betongväg läggas under en bro med mjuka lutningar på båda sidor som möter de vitstoppade delarna av vägen.