Under 1987 höjde de flesta stater hastighetsgränsen från 55 till 65 km/h på delar av sina motorvägar på landsbygden. Höjningen debatterades intensivt och många utvärderingar genomfördes efteråt. Dessa utvärderingar har ett gemensamt problem: de mäter endast de lokala effekterna av förändringen. Men förändringen måste bedömas utifrån dess systemövergripande effekter. Den nya gränsen på 65 km/h gjorde det möjligt för de statliga vägpatrullerna att flytta sina resurser från hastighetsövervakning på motorvägarna till annan säkerhetsverksamhet och andra motorvägar – en förändring som många chefer för vägpatrullerna hade argumenterat för. Om cheferna hade rätt borde den nya fördelningen av patrullresurserna leda till en minskning av antalet dödsolyckor i hela delstaten. På samma sätt borde möjligheten att köra fortare på motorvägarna locka bort förare från andra, farligare vägar, vilket återigen skulle få konsekvenser för hela systemet. Denna studie mäter dessa förändringar och får överraskande resultat. Vi finner att gränsen på 65 km/h minskade antalet dödsolyckor i hela delstaten med 3,4 % till 5,1 %, med konstanta effekter av långsiktiga trender, körningsexponering, säkerhetsbälteslagar och ekonomiska faktorer.